Ett jävla solsken, av Fatima Bremmer

1891 föddes Ester Blenda Nordström. Redan som barn var hon mer vild än tam och vägrade rätta sig efter sin tids normer. Trots att familjen slet sitt hår i förtvivlan var hon omgiven av kärlek och förmögenhet vilket gav henne förutsättningarna att bli den hon blev – en oerhört berömd journalist och författare och en kvinna som gick sin egen väg. Hon körde motorcykel vilket ytterst få, om några, andra kvinnor gjorde. Hon fick sitt genombrott när hon utgav sig för att vara piga och tillbringade ett antal veckor på en gård för att i aritklar och böcker kunna skildra pigornas hårda förhållanden. Hon tillbringade ett år (eller om det var ett halvår?) tillsammans med samerna och undervisade de samiska barnen. Hon reste som tredjeklasspassagerare till USA för att vandra i de svenska utvandrarnas fotspår. Hon var totalt ointresserad av att gifta sig men gjorde det ändå till slut för att få följa med på en expedition till ett vulkanområde i Sibirien.

Det här är biografin över Ester Blenda Nordström som på så många sätt var före sin tid. Som var en stjärna i sällskapslivet och omgav sig med berömdheter men vars ångest och missbruksproblematik drev henne att lämna stadslivet för att hitta friden i naturen. Som var och varannan man förälskade sig i men som bara hade en kärlek i sitt liv. En kärlek som var omöjlig och därmed har efterlämnat oerhört lite spår i källor, dagböcker och brev från Ester Blenda Nordströms liv.

Innan jag läste boken trodde jag att den skulle vara skriven som en roman men den är en ren biografi, om än en färgstark och inlevelsefull sådan. Jag vet inte varför jag fått för mig det men det blev mestadels en glad överraskning att så inte var fallet eftersom jag då inte behövde fundera på vad som var verkligt och vad som var fiktion.
Författaren har gjort ett grundligt researcharbete och jag fascinerades verkligen av den här ganska okända kvinnans öde. Hennes berömmelse slocknade nämligen ganska snabbt efter att hon slutat skriva och slutat delta i sällskapslivet. Jag tycker att det är otroligt märkligt att den här fantastiska personen glömts bort med tanke på vem hon var och vad hon åstadkom. Så jag är så glad över att den här boken skrevs så att jag fick lära känna henne. Och så att fler har möjligheten att göra det. Jag har förstått att SVT gjort en dokumentär om henne men jag har inte sett den själv. Jag vet heller inte om den kom före eller efter boken. Nu väntar jag bara på att SVT även ska dramatisera hennes liv. Det skulle bli en fantastisk tv-serie!

Mer än värt att nämnas är också att hon skrev barnböcker. En hel serie om en flicka som inte var som andra flickor utan hittade på allt möjligt. De blev mycket älskade och faktum är att flera scener senare förekommer i Astrid Lindgrens böcker. Konstigt (eller inte) att detta inte uppmärksammats mer…

Av en ren slump läste jag Ett jävla solsken precis efter att jag läst När reglerna slutat gällaoch jag slogs av kopplingarna mellan de två kvinnliga journalisterna varav den ena fötts hundra år efter den andra. Det var mycket givande att läsa de båda böckerna efter varandra och den kan jag verkligen rekommendera.