tisdag 21 november 2017

Magnetism

Ibland händer det
Att din röst blir så där
alldeles, alldeles mjuk
Och varm
Och överfylld av leende
Vet du vad det gör med mig?
Jag tror inte det

Förutom allt det där
Du vet
I kroppen, i magen, i hjärtat
Upphör all min hjärnverksamhet
Och så den där magnetismen
Hjälplöst
Rakt mot din famn

Jag kommer aldrig att kliva in
Utan en inbjudan
Men om du inte vill ha mig där
I famnen
Så le aldrig så där
Mot mig
Igen

Inga kommentarer: