Kyss mig ändå

Jag vet att ensamhet inte är mindre ensam trots att vi är två
Jag vet att tiden är begränsad och att du troligtvis kommer resa dig och gå
Men jag vet också att tiden är för kort att slösas bort
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Jag vet att lösningen på allt inte ligger i det där att vara två
Jag vet att tiden är begränsad och att det kanske blir jag som måste resa mig och gå
Men för en stund så blir det lättare att andas om jag får andas genom dig
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

Du är förnuft och jag är känsla och kanske är det en omöjlig kombination
Jag vet att en dag kanske båda inser att det är dags att resa sig och gå
Men just nu är du en dröm, är poesi och inget svårare än så
Så kyss mig ändå

Jag vill ha din hetta och jag vill ha din kyla
För jag är utled på ljummenhet
Så fast jag vet hur kyla bränns och hur det känns att bli till aska
Så vill jag att du kysser mig ändå

(Tja, lite toner till det kanske?)

Ett klargörande en gång för alla

Mina ord är mina ord.
Det är enbart jag som vet vad som är nu eller då, som har varit eller aldrig har varit, vad som kanske kommer eller kanske aldrig kommer, vad som är fantasi och vad som är verklighet. Vad som bara är ord för att de är vackra eller helt enkelt passar in.

Det jag skriver är mitt och mina ord är mina.
Men min förhoppning är att du kan göra dom till dina. Ord som låter dig identifieras, inspireras, speglas, reflekteras.
Ord som berör, stör eller upprör.

Visst kan jag skriva på min kammare och behålla det för mig själv men det anser jag vara slöseri med kreativitet.
Orden kommer och med dom vill jag bekräfta och bekräftas. Precis som de flesta kreativa personer vill.
men bekräftelsebehovet ligger inte i att vilja vända ut och in på sig själv eller att utlämna andra. Det handlar om att göra det en är bra på och få bekräftelse på det. Det handlar om att ge något som andra vill ta emot.

Mina ord är mina ord.
Spekulera om du vill men jag kommer aldrig tolka åt dig.
Tolkningen ligger i dina ögon.
Orden är mina, men du får göra dom till dina.
Och jag gläds och fascineras ofta över att något som betyder en sak för mig betyder något helt annat för dig. Det ger texten djup.
För tolkningen ligger som sagt helt i betraktarens ögon.
Att skriva är mitt val, att läsa är ditt.
Med kärlek! /Mikaela

Tröttheten

Att känna hur tilliten inte längre existerar
Att uppleva hur den människa som var tryggheten
Blir till en främling
Att härbärgera alla hjärtans trasighet
Och hålla ihop
Det gör en människa trött
Så trött

Överlevnad

Att bli kysst om natten
För att det är det enda sättet
Som det går att uttrycka det på

Att små händer
Torkar mina våta kinder
Och säger;
Mamma, nu gråter vi inte mer

Att jag får fly till en famn
Som bara är hålla om
Till en säng
Där jag får sova
Bara sova
Nära
Men utan hud

Att du finns
Som bär samma smärta som jag
Fast en annan
Och att vi
Får dela den
Med varandra

Tackbön på en måndag

Tack
För att den sakta återvänder
Livslusten

Tack för tårarna och regnet
Det förlösande, det helande
För att det hände
Under den ljusaste tiden

Tack för fikabordet
Där det är tillåtet
Att bryta ihop

Tack för orden som sägs
Och orden som inte behöver sägas
Och kramarna
Och stenarna som faller

Tack för tryggheten i handen
Som aldrig släpper taget
Tryggheten
I hans sovande tyngd
Mot min rygg

Tack för att jag
För en stund får behålla
Det jag trodde jag förlorat

Tack för ensamheten
Den som inte skrämmer
Tack för det
Som är alldeles mitt eget

Tack du eviga
För din gränslösa kärlek
Som strömmar runt mig
Genom mig
Inom mig

Fördärvaren, av Annika Luther

Irene är en ganska tragisk och misslyckad medelålders kvinna. Hon lyckas inte slutföra några studier, behålla sina jobb eller sina partners. När hon så smått börjat finna sig till ro på en ayurvedisk klinik i Kerala dör hennes mormor och lämnar efter sig ett litet arv.
Arvet består av lite skulder, några överblivna slantar och ett gårdshus med stort behov av renovering.
Irene reser hem till Helsingfors och bestämmer sig för att behålla och rusta upp huset.
Plötsligt händer många saker samtidigt i hennes liv. En rad människor får allt större betydelse i hennes liv, bl.a. gårdskarlen Pekka. Hon skuldsätter sig upp till öronen för att rusta upp huset och flyr in i ”arkivet” där hon fördjupar sig i sin egen släkts historia. Hon börjar arbeta inom hemtjänsten (typ) och en efter en börjar hyresgästerna trilla in i det gamla gårdshuset.

Åh, vilken söt och härlig historia!
Legimusinläsning är på finlandssvenska och det är ljuvligt att höra.
Jag blev också glatt överraskad över den stillsamma humorn i boken. Innan jag började läsa fick jag av någon anledning för mig att det skulle bli en rätt mörk historia. Det är det på sätt och vis också men jag skulle nog ändå klassa den som en feel-good, fast utan den ytliga glättigheten.

Dock är romanen rätt seg emellanåt. Författaren har vävt in sin egen släkthistoria i den fiktiva berättelsen. De brev och artiklar som Irene gräver fram ur sitt ”arkiv” är alltså verkliga brev och artiklar. Ett ganska intressant annorlunda grepp men det är lite för mycket av det där. Jag har sovit mig igenom en hel del av arkiv-partierna.
Men om en inte, som jag, lyssnar utan läser med sina ögon och kan skumma tror jag inte att det är något större bekymmer.
Boken är mycket läsvärd och passar när en vill bli lite varm i hjärtat.
Själv kommer jag helt klart återvända till Annika Luther fler gånger.

Lite pingstmorgonspoesi

Älskade regn
Som renar
Helar
Världen
Får den att djupna

Som lindrar
Harmoniserar med ledsenheten
Ledsenheten
Som finns där hela, hela tiden
Som inte släpper taget
Ens
När du får mig att skratta

Det kommer en dag
Då jag åter
Tar på mig min aprikos tröja
Men till dess
Får det gärna fortsätta regna
Regna