Jag for ner till bror, och Vi for upp med mor, av Karin Smirnoff

Jag blir automatiskt avog till hajpar. Precis som när någon knuffar på en bakifrån för att få en framåt. Automatiskt sätter en hälarna i backen och trycker tillbaka. Samma reflex slår till hos mig när den stora massan säger att det här är fantastiskt. Kanske särskilt när det kommer till böcker. Dumt kan någon kanske tycka. Det finns ju bra grejer jag missar på det viset. Det håller jag med om men det är inte bara en reflex utan också baserat på erfarenhet. T ex var den så djupt älskade ”En man som heter Ove” en total språklig katastrof. Hur som helst brukar jag, om jag tror att det kan vara värt det, smyga mig fram när resten av världens upphetsning lagt sig.
Därav vägrade jag läsa Smirnoffs böcker. I litteraturgruppen jag hänger i på Face Book handlade vartannat inlägg om dessa böcker. Jag var trött på dom innan jag ens kommit på tanken att läsa dom. Men droppen urhalkar stenen och det här blev en av de gånger då jag till slut föll till föga. Och vilken tur!

Böckerna handlar om Jana. I första boken flyttar hon till sin bror för att ta hand om honom i hans alkoholmissbruk. Hem till sitt barndomshem. Den plats formade henne och hennes tvillingbror. Hon börjar arbeta på hemtjänsten och hon träffar John som hon oundvikligen inleder en relation med. Janas barndomshistoria rullas sakta och obevekligt upp för läsaren och pusselbitar faller, bit för bit, tungt på plats för Jana själv.

Det här är en otroligt mörk berättelse om övergrepp, missbruk, medberoende, ond bråd död och mönster som upprepar sig, så som de tenderar att göra. Samtidigt finns där en humor utan vilken läsningen hade varit outhärdlig. Själva berättelsen tar också vändningar hit och dit på ett sätt som gör det omöjligt att sluta läsa. För att inte tala om det rent otroliga språket. Enkelt, vackert, rått och poetiskt. Ett sätt att skriva som inte bara är njutbart för den som läser utan som också inspirerar. Åtminstone mig som skriver en gnutta själv då och då.

När jag påbörjade den andra boken tyckte jag inte att den riktigt nådde upp till mina förväntningar men några kapitel in var jag även fast i den.
Skulle hemskt gärna vilja skriva något om slutet dock men det kan jag såklart inte göra. Det kan ju fortfarande finnas någon där ute som inte har läst böckerna ännu. Det får jag väl utgå ifrån annars vore det rätt meningslöst att skriva om dom här.

När jag läste böckerna hade hyllarropen börjat glesna något. I skrivande stund har de nästan upphört. Så här kommer jag som ett litet eko: Fantastiska böcker som jag med själ och hjärta rekommenderar!