lördag 30 december 2017

Uppdaterad Sune = skämskudde!

När en har två femåringar och en sjuåring gäller det att hitta böcker för högläsning som passar båda åldrarna. Det är inte helt lätt. Men Sune är perfekt! Alla tre älskar dessa böcker. Liksom jag själv.

Trots att de första böckerna är över 30 år gamla funkar de än idag. Jag tycker att det är väldigt roligt att läsa berättelser för barnen som utspelar sig under min egen uppväxttid.
Och jag ser inget som helst problem med att de är skrivna utifrån sin tid med dess normer. Framför allt för att många av dessa normer fortfarande lever kvar.
jag har aldrig tyckt att det finns någon poäng med att undanhålla mina barn sådant. Tvärt om! Det är bra att det kommer upp så att vi kan prata om det. Och det gör vi under läsningens gång.
Dessutom bryter flera av karaktärerna ofta med könsnormerna. Sune själv är ingen stereotyp pojke. Han är ingen hårding, han älskar tjejer, har tjejkompisar och gillar att leka med ”tjejgrejer”. Hans bästa vän och stora kärlek Sofie är på flera sätt en tuff, orädd och rättfram tjej. Och när det ska spelas teater i skolan vägrar en flicka i klassen att ta på sig rollen som Rödluvan bara för att hon är tjej. Hon vill vara jägaren.

Så kommer då den här uppdaterade versionen av ”Tjejtjusaren Sune” (”Tjejtjusarmästaren Sune”) och jag bara undrar vad Sören och Anders pysslar med.
Till att börja med så blir det, för oss som läser böckerna i följdordning, väldigt underligt att plötsligt trilla rakt in i 2000-talet. Det blir helsnurrigt!
Ännu mer snurrigt blir det när berättelsen inte stämmer överens med boken före. T ex så har Sune plötsligt flyttat 30 mil bort, inte 15 som det var meningen. Och Sunes kompis Conny Bertilsson, som tidigare lyssnade på klassisk musik, lyssnar inte längre på musik över huvud taget. Onödiga och obegripliga ändringar.
En annan ändring är att det från början var p.g.a. pappa Rudolfs jobb de skulle flytta. Nu är det hans mamma som ska arbeta med något slags integrationsprojekt på biblioteket i den nya staden. Just den ändringen är dock uppenbart i linje med författarnas intension att göra boken mindre könsstereotyp.

Ännu en sådan uppdatering är presentationen av Sunes familj precis i början av boken. Där förklarar de att familjer inte behöver vara mamma, pappa barn utan att de kan se ut lite hur som helst, och de ger några exempel.
Sedan kommer det lite fler liknande detaljer senare i boken.

Så har vi de här 2000-tals referenserna som känns väldigt påklistrade och stundtals ganska pinsamma. Som att barnen spelar spel på sina läsplattor. Läsplattor läser en på, inte spelar. Surfplattor kan en däremot spela spel på. Bara ifall att någon mer än författarna inte skulle ha koll på detta.
Priset tar nog ändå i slutet av boken när Sune är mörkrädd och inte kan sova. Då surfar han på Wikipedia och läser om gräs för att sedan lägga ifrån sig tidningen (vilken han läser ur i originalboken).

Jag är själv en pk-tjej men den här pk-strävan tillsammans med 2000-talsmiljön och missarna gör det hela rätt pinsamt.
Den uppdaterade Sune är rejält krystad och rent ut sagt slarvig.
Kort sagt – jag sågar den och drar skämskudden över huvudet.

Anders och Sören, jag älskar ert författarskap och jag älskar Sune!
Vi behöver tala med våra barn om normer men då får vi inte låtsas som att de inte finns.
Heja Sune, så som det var i begynnelsen!

Inga kommentarer: