Lucia, av Cannie Möller

Det händer ofta att jag av en slump hittar böcker som jag blir nyfiken på när jag egentligen letar efter något annat. Den här gången sökte jag inspiration till en betraktelse som jag skulle hålla på vår luciagudstjänst i kyrkan. Det blev inte mycket av det så jag fick klara mig på egen hand. Däremot hittade jag två romaner som kändes spännande varav den ena var den här.

Lucia är 15 år och adopterad. Jimmy är ett par år äldre. Dessa två, med olika hudfärg, förälskar sig i varandra. Detta får Jimmy att till slut försöka bryta med sin barndomskamrat och hans polare som utgör ett rasist/nazistgäng.
Oroligheterna ökar allt mer i området där de bor för att till slut, när Lucia väljs till lucia, eskalera totalt.

Som roman är det här väl inget mästerverk och den satte i ärlighetens namn inga djupare spår hos mig.
Men den utspelar sig någon gång i början av 90-talet (gissar jag eftersom den skrivits 1995 vad jag kan förstå) då jag själv gick i högstadiet.
Då var en av våra luciakandidater mörkhyad och jag är ganska så säker på att hon till slut också valdes till lucia. Själv var jag aldrig någonsin på tapeten för en luciakanditatur. Jag gick inte ens med i luciatåget och brydde mig inte så värst mycket om det där.
Det förekom absolut inga våldsamheter men jag minns det diskuterades hejvilt. Bara det var ju stört.
Men det störda är ju att det fortfarande, tjugo år senare, blir ett himla liv om lucia inte står där ”traditionellt” blek och ljushårig. Så på det viset är boken fortfarande aktuell. Precis som den är det när det gäller grupptrycksmekanismer, identitetsökande, normer, lojalitet, rädslor, hat och allt det där andra ni vet.

En lättläst bok är det hur som helst som nog rekommenderas till skolungdomar. Kanske som diskussionsunderlag.
Fast kanske finns det bättre och mer uppdaterade romaner i ämnet.