lördag 22 september 2018

Och du blir förvånad

Den omedvetna skönheten är så hjärtskärande vacker
Så smärtsam att jag måste blunda för att inte duka under för min egen obefintlighet
Och någon frågar mig vad jag drömmer om men jag kan inte svara för jag vet inte längre hur en drömmer
Och trots att jag inte har det värst så kvittar det om jag somnar nu utan att någonsin vakna igen
Men tro inte att jag ägnar mig åt självömkan
För det gör jag inte eftersom jag inte orkar
Så jag fortsätter att vara varlig
Fortsätter att fråga hur du mår och hur det går
Och du blir förvånad när jag inte förmår att samla tillräckligt med kraft för att le

Inga kommentarer: