Andas

De döda blommorna som jag inte orkar slänga
För att det är så tungt att andas

Hennes förtvivlan där bakom leendet
Bakom ilskan
Och när hon blir stilla av sorg
Som gör det så ont att andas

Stunderna av tillit
Närhet
Och doft
Som får mig att knappt våga andas

Hjälplösheten, ångesten och skulden
Som nästan får mig att vilja sluta
Andas

Leendena och skratten
Kramarna och omtanken
”Hur mår du?”
Bönen och närvaron
Händerna som rör vid varandra
Skapelsen som sjunger sin lovsång
Kroppen som brinner
Och allt det där andra
Som får mig
Att aldrig någonsin
Vilja upphöra
Med
Att
Andas