Mikaelas läs- och skrivblogg

Vill bara berätta...

2011-11-11T15:52:00.002+01:00

...att det var helt rätt beslut att lägga den här bloggen på is, både för min läsglädje och för mina läsupplevelser.

Däremot har jag och min man återigen dragit igång vår gemensamma hus- och hemblogg.
Den är mycket mindre krävande och mycket mindre ambitiös.
Hälsa gärna på oss
här.

Allt gott till er alla!

Näej, det här går nog inte längre...

2011-09-14T17:51:00.002+02:00

Alltså, jag ligger ohjälpligt efter när det gäller bloggandet.
Jag hinner och orkar inte med.
Det känns så tråkigt men jag måste nog lägga ner det här. I alla fall ett tag.
kanske kan jag ta upp det igen så småning om.
Det är inte omöjligt att det blir redan om några månader då jag faktiskt kanske blir arbetslös. I så fall kommer jag ha tid... Ganska mycket tid...

Så, vi får se hur det blir fram över men tills vidare lägger jag Mikaelas läs- och skrivblogg på is.
Det ska ju vara roligt att blogga och inte kännas som en belastning.
Eller hur?

I år är det min tur!

2011-08-14T19:05:00.002+02:00

Jajamen! I år ska jag också få gå på bokmässan i Göteborg!
jag ville bara berätta det. :)

Hoppar snart på tåget igen

2011-08-12T15:39:00.002+02:00

Ja men nu är jag snart med igen på
resan runt jorden.
Igår var jag äntligen på biblan och beställde de böcker jag vill läsa den här månaden.
Det blev alla föreslagna plus en till.

Det bästa är att numera kan man ladda hem talböcker själv och jag ska få ett sådant nedladdningskonto.
Så sen kan jag låna hejvilt utan att behöva åka in till Norrköping och utan att behöva vänta på att de beställda böckrna ska anlända till vår brevlåda.
Det blir ju toppen!

Men nu har jag som sagt fått beställa och jag hoppas att de kommer så att jag i alla fall hinner med att läsa någon eller några av dom innan augusti är över.

Ers Majestäts olycklige Kurt, Lena Ebervall och Per E Samuelson

2011-08-10T10:20:00.000+02:00

Kurt Johansson är i grunden en riktig strulputte och råkar tidigt i livet illa ut på olika sätt och hamnar i finkan.
Han lär sig dock inget av sina misstag utan fortsätter att försöka få ut så mycket som möjligt av livet genom att utnytja sin omgivning.
Han utvecklas till en riktig sol och vårare och när han så får möta kung Gustaf V öppnas oändliga möjligheter framför honom.

Kungen inleder en sexuell relation med Kurt som förstås utnyttjar detta till fullo. Som tack för "hans tjänster" ger kungen Kurt en massa fina presenter. Till en början är Kurt obeskrivligt tacksam men efter hand börjar han kräva mer och mer av kungahuset. Och kungahuset betalar honom, inte bara för "tjänsterna" utan också för hans tystnad.

Kurt lever livets glada dagar och Gustav V:s penningar rinner mellan hans fingrar. Den ena projektet galnare än det andra gör honom skuldsatt vilket han snabbt löser med ett litet telefonsamtal till slottet.

Inte kunde denne charmiga, välklädde, självcentrerade och fullkomligt idiotiska människa ana vad hans eskapader och dumdristighet skulle leda till.

Det här är historien om Kurt Haijby (fd Johansson) som blev huvudperson i den enorma skandalhärva - Haijbyaffären - som växte fram under mitten av 1900-talet.
Advokatparet Lena Eberva och E. Samuelson har i sin första roman skilldrat denna historia på ett välskrivet och inlevelsefullt sätt.

Ena stunden tycker jag så vansinnigt synd om kräcket Haijby och andra stunden blir jag så förbannad på honom att jag nästan vill sluta läsa. Detta är antagligen bara en liten vindfläkt av vad de människor som levde nära honom upplevde.

Det är en mycket intressant bok som ger inblick i Sveriges politiska historia. Jag har lärt mig mycket och fått reda på saker jag inte hade någon aning om.

Jag tycker tyvärr att boken blir lite tjatig i slutet. Saker och ting tuggas om och det är mest en massa processer och rättegångar som liksom upprepar sig.
Jag känner att man nog hade kunnat stryka en del dialog och monolog där.
Samtidigt ville jag förstås läsa klart boken och det här har varit en av få gånger som jag riktigt lidit av att inte kunna skumläsa.

Jag har läst Ers majestäts olycklige Kurt som talbok men den finns också som ljudbok
(definitivt slut på Bokus)
och är då uppläst av Helge Skoog. Jag är säker på att han gör det alldeles utmärkt.

The Rain Wild Chronicles på svenska?

2011-08-09T11:03:00.002+02:00

Här om dagen fick jag till min lycka reda på att Robin Hobb har påbörjat en fortsättningsserie på den om "de magiska skeppen och handelsmännen".
Två böcker har utgivits på på engelska.
Nu undrar jag om någon vet ifall de kommer att ges ut på svenska?
Det måste de bara!

En alltför högljudd ensamhet, av Bohumil Hrabal

2011-08-04T16:15:00.000+02:00

I 35 år har Hanta tagit emot papper, tidskrifter och böcker som han pressat till blar i sin returpapperspress.
I en smutsig källare tillsammans med mängder av möss har han utfört sitt arbete och mot sin vilja blivit bildad av alla de böcker som trillat ner genom taket till honom.
Med omsorg pressar han sina balar till konstverk genom att välja ut böcker och illustrationer som han lägger i botten och på toppen av högen innan han trycker på maskinens knapp.
Och nästa nvarje dag har han böcker med sig hem i sin portfölj. Böcker som han inte velat offra till pressen, och som han fyller hela sitt hem med tills han nästan kvävs av dom.

Det här är på en och samma gång en ljus och tragisk liten bok om en liten man med ett stort inre.
Jag både äcklas av och älskar Hanta, hans källare, hans lägenhet, hans liv.
Hanta är en person som få i hans omgivning finner någon glädje i men som jag är så glad och tacksam över att jag har fått lära känna.
Så finns där en sorts makaber humor som är helt i min smak.

Faktum är att han påminner mig om någon... Någon som undviker det där med hygien och som fyller hela sitt rum med böcker till den grad att det faktiskt är fara för livet...
Den som bor eller ha rbott på samma ställe som jag en gång gjorde vet vem jag menar...

(Finns inte som ljudbok.)

Ödets skepp, av Robin HObb

2011-08-02T14:15:00.000+02:00

Så har jag, till min makes stora lättnad, läst ut sista delen i Hobbs serie om handelsmännen och de magiska skeppen.

Jag blir alldeles som besatt av Hobbs böcker och kan bara inte sluta läsa. Jag tar varje chans att plugga in lurarna i öronen och jag blir nästan okontaktbar.
Jag går omkring som med en hinna runt hjärnan och för ögonen och vill liksom inte så mycket annat än att befinna mig i HObbs värld.

Jag älskar verkligen när jag fängslas så här av böckerna samtidigt som det är ganska påfrestande. Inte minst för min omgivning.
Så det är med både vemod och lättnad som jag lämnar saltstänk, trädäck och drakfjäll för att åter inta min plats i min egen tillvaro.

För att i alla fall säga något om "Ödets skepp" så är den till full belåtenhet.
En praktfull och tillfredställande avslutning på en underbar fantasyserie.

(Finns inte som ljudbok.)

Sorgeskeppet, av Robin Hobb

2011-07-22T13:25:00.000+02:00

Det här är andra boken i Hobbs underbara fantasyserie om handelsmännen och själskeppen.
Den första boken "Magins skepp" har jag skrivit om
här.
(Där har jag pinsamt nog stavat själskepp med "sk" rakt igenom. Ytterst genant. Ska redigera det när jag får tid.)

Min vana trogen när det gäller böcker i en serie tänker jag inte säga något om handlingen.
Jag vill bara säga att Sorgeskeppet inte på något sätt gjort mig besviken. Jag älskar de här böckerna!
Sorgeskeppet är grymt spännande och jag har läst mig nästan utmattad. Jag hade tänkt läsa något annat innan jag satte igång med den tredje och sista delen i serien men när boken var slut kunde jag inte behärska mig. Jag satte igång direkt med "Ödets skepp" och nu är jag fast i över 700 sidor till.

(Finns inte som ljudbok.)

Min lilla, fina!

2011-07-15T14:28:00.003+02:00

Oh, jag har ju helt glömt att födelsedagsrapportera!
Det blir en kort men naggande god rapport.
Jag fick nämligen inte en enda bok men dock en ny, fin, liten ipod.

Jag glömde min gamla, också mycket fina, pod i Italien och trodde inte den skulle komma tillbaka.
Det trodde tydligen inte maken heller så jag fick en ny i födelsedagspresent.
En sån där pytte en utan display med talande menyer.
Otroligt, otroligt användarvänlig och gör verkligen det den ska. Inga konstigheter och inget krångel.
Perfekt för mig!

För en vecka sen kom dock min gamla ipod tillbaka via posten...
Den har mannen nu fått ta över.

Den osynliga väggen, av Harry Bernstein

2011-07-14T13:48:00.000+02:00

I en engelsk småstad, på en fattig gata, i början av 1900-talet lever Ari och hans familj.
De är en av de många judiska familjer som bor längsmed den ena sidan av gatan. På den andra sidan bor de kristna.
Och mitt imellan den judiska och den kristna sidan finns den osynliga väggen.
Den vägg som gör att kristna och judar naturligt håller sig på sin kant.

Ibland händer det dock att gatan korsas ochväggen löses upp. Som när man behöver handla i någon afär på andra sidan. Eller när någon kristen går in i ett judiskt hem på fredagskvällen för att tända brasan när sabbaten inletts.
Eller när sorgen drabbar, eller glädjen flödar.

En mycket fängslande oc chintressant barndomsskildring är det här. Bernsteins uppväxt var sannerligen fylld av svårigheter och mörker.
Den påminner faktiskt en hel del om Frank Mccourts "Ängeln på sjunde trappsteget". Fast den här boken är inte riktigt lika mörk och eländig. Här finns nämligen en hel del ljuspunkter och glädjeämnen mitt i allt det svåra.
Framför allt finns där en massa kärlek. Aris familj (bortsett från fadern) är bra på att på sitt eget sätt visa kärlek och ömhet. Och de finns där för varandra när det verkligen gäller.
Trots sin fattigdom så tillåter de sig att drömma och hoppas. Tillåter sig att tro på sig själva och varandra. Ger varandra utrymme att försöka bli något annat och göra något mer av sitt liv än det förväntade och tillsynes utstakade.

Harry Bernstein var 96 år när han debuterade med den här boken läste jag nyss. Sedan kom han ut med två böcker till. Den sista 2009.
otroligt häftigt tycker jag!
Och tur! Tänk om han hade dött när han var sådär 80 bast. Ja eller när han var 94. Då hade hans berättelse aldrig publicerats i romanform. Det hade varit för sorgligt.

Jag läste också att han avled för bara drygt en månad sedan. 3 juni gick han bort och var då 101 år. (!)

Den osynliga väggen verkar finnas som ljudbok faktiskt men är helt slutsåld på Bokus. Jag borde nog försöka få tag på den.
Jag trodde itne den fanns så jag har läst den på talbok.

Sommar med Jonas Jonasson

2011-07-12T17:53:00.000+02:00

Här om kvällen satt jag och maken på altanen och lyssnade på Sommar samtidigt som vi spritade ärtor ochfikade bland tända ljus.
Riktigt mysigt!
Och bra var Jonasson också.
Så oerhört häftigt att debutera så sent i livet och då med en sån skräll.
Det får mig att känna att jag inte behöver ha någon brådska...

Sedan var det ju superkul att höra att
Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann
ska bli film med Robert Gustafsson som Allan. Det kommer bli riktigt bra det.
Som pricken över i:et fick vi också veta att han plitar på en ny bok.
Hurra!

Jag är egentligen inte så jätteintresserad av författare. Eller jo, jag gillar att höra dom berätta saker om sig själva och så men jag vill helst inte att de pratar om sina böcker. Alltså, jag vill inte veta hur de tänkte när de skrev elelr vad de menade med det ena eller andra. Jag vill låtsas som om boken jag läser itne alls är påhittad.
LIte barnsligt kanske men nog mitt sätt att håla läsglöden vid liv.

Jonasson var dock finkänslig nog att enbart prata om själva författarblivandet.
Det klart att han pratade om Hundraåringen men bara som bok. Han pratade inte om karaktärer, vart han fått sin inspiration ifrån, hur berättelsen kom till osv.
Det uppskattas!

Däremot tycker jag mycket om att höra författares röster. När de själva ger röst till sina ord. Och trots att Björn Granath gjorde en grym uppläsning av den här boken så kände jag när jag fick höra Jonasson att han själv skulle ha kunnat göra det minst lika bra. Jag hörde faktiskt Allan där någonstans i tonen. Och absolut i språket.
Jonas Jonasson, kan du inte komma hem till mig och sitta på min sängkant och läsa Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann när jag ska sova?

Parfymen, av Patrick Süskind,

2011-07-07T13:24:00.000+02:00

Det här har varit en länge efterlängtad omläsning. Och så till slut blev det av.
Parfymen läste jag för ganska länge sen och berättelsen stannade verkligen kvar hos mig.

En pojke föds i stekande värme under ett fiskstånd i Paris. Rakt ner i fiskavfallsstanken föds han av en mor som inte vill veta av honom.
Han räddas dock till livet men hans ammor står inte ut med honom. Han har nämligen ingen lukt och det skrämmer dom från vettet.

Luktlös och kärlekslös växer han upp men han har något som ingen annan har - ett ofattbart luktsinne. Hans liv är dofter och inget annat spelar någon roll. Den enda han förmår älska är dofter.
Han lyckas få arbete på ett parfymeri och börjar ägna sitt liv åt att försöka framställa världens mest fantastiska och förfärliga parfym.

I "Parfymen" är begreppet ondska centralt hos mig väcks många tankar och frågor kring detta. Vad är ondska? Är verkligen människan i sig ond eller är det hennes handlingar som är det? Eller är det handlingarna som gör henne ond? Eller är det hon som gör handlingarna onda?
Jag vet inte alls om det är något författaren själv inser eller menar man för mig är det så tydligt att huvudpersonen har någon form av autism. Han har inte förmågan att sätta sig in i andras känslor. Han lägger inte några värderingar i handlingar som andra skulle värdera som onda. Detta parat med att aldrig ha blivit älskad, aldrig ha fått någon ömhet eller mänsklig värme, får mig att undra: Är en sådan människa verkligen ond?
Vid ett tillfälle definierar han faktiskt sig själv som ond men jag tänker att det är hans sätt att försöka förstå sig själv och sin omgivning. Ett sätt att acceptera den han är - "jag är sådnan här helt enkelt för att jag är ond".

Parfymen är en mycket ruskig, sorglig och mörk historia. Och jag kan inte låta bli att känna sympati för den doftlöse mannen med världens bästa näsa.

Första gången jag läste Parfymen var det som talbok. Nu har jag läst den som ljudbok med Anders Ekborg som uppläsare. Han gör det helt perfekt!
Jag tror att Ekborg börjar inta platsen som en av mina favouppläsare.

Dagens klara ljus, av Anita Desai

2011-07-05T15:41:00.000+02:00

Så, nu har jag börjat jobba. Nu kan jag ta upp bloggandet igen. Lugn och ro...

Jaha, "Dagnes klara ljus" började jag läsa i maj och trodde aldrig jag skulle bli klar med.
Det var verkligen en jättebra bok men läsorken var låg och jag somnade hela tiden.

Handlingen utspelar sig till största delen i ett fallfärdigt hus i Old Delhi. Där bor Bim med sin förståndshandikappade lillebror. Dit kommer Bims lillasyster Tara för att göra en av sina hemvändarvisiter.
Medan Tara, som var den minst lovande systern, gifte sig och frigjorde sig från barn- och ungdomens tristess, sorg och smärta blev Bim kvar. Bim, som tillsammans med den äldste brodern, skulle bli något stort. Hjälte och hjältinna var vad de skulle bli. Inte heller storebror blev något stort även om också han lyckades bryta sig loss från familjehemmet och familjeföretaget.

Det här är en bok där politiska händelser blandas med vardagen. Där kärleken tar sig olika uttryck och är något som långt ifrån är okomplicerat och smärtfritt.

Det är mycket intressant, belysande och givande läsning på flera plan. Det är underhållning samtidigt som man får inblick i en annorlunda kultur. Dock en kultur som jag börjar känna mig mer och mer bekant i då jag nu faktiskt har läst en hel del böcker av indiska författare.
Det är roligt att känna igen fenomen, tankegångar, förhållningssätt, livsstil, värderingar m.m.
Min förståelse och inblick blir något större för varje bok och det är ju bl a det som är målet med att läsa världslitteratur.
En vacker dag ska jag åka till Indien "på riktigt".

(Finns inte som ljudbok.)

Oj, vad hände?

2011-06-20T13:26:00.000+02:00

Ojojojoj, vad länge sen det var jag bloggade!
Vad har hänt kan man undra.

Jo, äktenskapsvälsignelse...

...med efterföljande bröllopsresa är det som har hänt.

Underbart och härligt på alla sätt! Men en hel del att stå i.
Så bloggandet har inte hunnits med och det har inte blivit så väldans mycket läsning heller tyvärr.
Ett par böcker har det i alla fall blivit och jag ska snart skriva om dom här.

Hoppas ni inte har glömt mig!

Den ovillige fundamentalisten, av Mohsin Hamid

2011-04-30T18:57:00.000+02:00

På resan
Runt jorden
har jag nu hamnat i Asien och Pakistan.

Vid ett pakistanskt cafébord möts två män. Den ene är pakistanien Changez, den andre är en rätt hemlig amerikan.
Vid detta bord delger Changez denne amerikan sin historia. En historia som börjar så ljust med amerikanska toppbetyg på universitet, ett höjdarjobb och ett möte med en vacker och intelligent flicka.
Sedan kommer 11 september och alllt förändras.

Den här boken är på samma gång annorlunda och inte särskilt orginell.
det här är i alla fall tredje boken i år som jag läst där en man som älskar en kvinna som inte älskar honom tillbaka.

Det speciella i berättelsen är förstås vad 11 september gör med Changez och hans omvärld. Hur människorna ser på honom och hur han på något sätt börjar formas utifrån andras förväntningar och fördomar. Och hur även en livskris spelar in när en människa gör sina livsval.

Boken beskrivs som "modig" (i baksidestecten eller om det var i fliktexten) och det får mig verkligen att inse hur van och bortskämd jag är vid det självklara i att få uttrycka sina åsikter.
Inte så att man kan säga vad man vill i Sverige utan att det väcker reaktioner men jag upplever inte det här som någon provocerande boik. Hamid ger oss ett inifrånperspektiv och händelserna är så väl insatta i sin kontext så att det för mig blir omöjligt att bli upprörd. Jag tycker inte att det är särskilt konstigt att Changez reaktioin på de fallande tvillingtornen är förvirrad glädje och triumf. Men så är jag förstås inte amerikan heller...

Det som jag tycker är lite konstigt ed boken är inramningen med samtalet vid cafébordet.
när Changez för dialog med amerikanen låter han som om han vore en gammal man och som om det han berättar skett för länge sedan. När han sedan återtar berättelsen blir hans tonfall ett helt annat. Senare i boken förstår jag att han inte alls är gammal utan att händelserna utspelat sig för bara ett par år sedan.
Hela situationen är för överigt konstig. Vem är den där snubben och varför låter han Changez forstätta när trots att han verkar ganska misstänksam och obekväm?
Och slutet... Jag kanske är trög men jag fattar det inte... Jag kan ju inte skriva om det här för dt vore oschyst mot er som har boken framför er men om det är nån som fattar det här så lämna gärna en kommentar. Då kan den som inte vill veta slutet låta bli att läsa kommentarerna.

DSammanfattningsvis så har Den ovillige fundamentalisten varit en intressant och givande läsning. Jag älskar att få se andra sidor av diverse mynt och när det gäller just 11-spemtembermyntet har USA:s sida överskuggat det allra mesta.

(Finns inte som ljudbok.)

Magins skepp, av Robin Hobb

2011-04-27T09:30:00.000+02:00

I fjärrskådarnas värld finns ett märkligt träslag som kallas "häxträ". Av detta trä kan man skapa ting som får liv. Amuletter är ett exempel, dkepp ett annat. Dessa skepp kallas skälskepp och vart och ett kan endast tillhör en enda handelsfamilj. Ett skälskepp vaknar till liv efter att två människor ur två generationer har somnat in på dess däck.

När ett skälskepp väl har vaknat behöver hon/han alltid ha någon familjemedlem hos sig ombord och så länge hon har det är hon osvikligt trogen familjen och besättningen.
Skälskepp är känsliga varelser och om de skadas kan det gå mycket, mycket illa.

Jag skriver inte mer än så om handlingen för den är så bred med så många karaktärer.
Men jag kan säga som så att om du vill ha en fantasyroman som har allt man kan önska och är helt befriade från alver och annan tolkienefterhärmingin så är detta boken för dig!

Robin Hobb är en av mina absoluta favoritförfatare när det gäller fantasy.
Hon har skapat en unik värld som jag aldrig tröttnar på att utforska. Jag uppslukas av den och jag fängslas av de människor och andra varelser som befolkar den.
Jag har tidigare läst seren om fjärrskådarna och är något alldeles extra. Jag måste säga att den serien är ett strå vassare än den om handelsmännen och deras magiska skepp men HObb har ändå inte gjort mig besviken.
Jag har njutit av Magins skepp och nu längtar jag efter nästa del - Sorgeskeppet.

Förstår inte riktigt varför jag väntat så länge med att läsa de här böckerna. Jag tror att jag möjligen förläste mig lite på fantasy ett tag. Men nu har suget vaknat igen och efter denna läsning håller det sannerligen i sig.

(Finns inte som ljudbok.)

Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann, av Jonas Jonasson

2011-04-26T20:37:00.000+02:00

Det är Allan Karlssons födelsedag och på det äldreboende där han bor ordnas med stort kalas för att fira detta. Men födelsedagsbarnet uteblir från sitt eget firande. Man upptäcker att han helt enkelt bara har klivit ut genom sitt fönster, trampat runt lite i blomster rabbaten och försvunnit.
Jakten på den hundraårige Allan Karlsson blir mycket märklig och förvirrande för polisen.

Allan själv är dock förnöjd med sitt tilltag och hans rymning leder till en rad små äventyr och flera nya och trevliga bekantskaper.

Vi får följa Allan Karlsson på hans nystart i livet, samtidigt som vi även får oss till livs hans historia från det att han föddes till det att han "klev ut genom fönstret och försvann".
Vi kommer att märka att hans levnadsöde är minst sagt strapatisrikt och att han verkar ha varit inblandad i både det ena och det andra...

En riktigt härlig och rolig berättelse. Allan är en verkligt skön snubbe, på samma gång anspråkslös och försigkommen. Jag uppskattar bokens tilltal och Jonassons sätt både Allan och hans värld.
En synnerligen charmig bok som jag varmt rekommenderar. Förutsatt att man inte har några större problem med tendenser till överdrifter...

Detta var förra årets vinnare av
ljudbokspriset
och både boken, författaren samt uppläsare Björn Granath är väl värda denna utmärkelse.

Darling Jim, av Christian Mörk

2011-03-30T07:51:00.000+02:00

En fruktansvärd händelse skakar om Dublin. Tre kvinnor hittas döda i ett hus och de är uppenbarligen mördade. Det är två unga kvinnor och en gammal och det ser ut som att de har dödat varandra. Polisen går bet på fallet men de unga kvinnorna, som är systrar, vägrar låta sig glömmas. En kille som arbetar på posten hittar ett märkligt paket postad till ingen särskild. I paketet hittar han berättelsen om systrarna Walsh och "Darling Jim". Det här är en eggande berättelse som hela tiden lockar att läsa vidare. Den är fylld av hemligheter och mystiska företeelser samt har drag av övernaturlighet. Och det bästa av allt - inga kommisarier och polisstationer! Eller jo, en polis faktiskt. Men det sköna är att hon liksom är en parodi på deckarpoliser. Hon liksom försöker vara som poliserna i engelska tv-serier och blir mest pinsam och misslyckad. Det tackar jag Christian Mörk (jag hittar inte den där grejen på tangentbordet som gör det rätta ö:et) för. Äntligen nån som har fattat det där med hur trist det är med poliser. Det är över lag en god underhållningsroman. Språket är förstås inte särskilt speciellt på något sätt men författarens berättarlust kompencerar upp det. Det finns tyvärr vissa såna där missar som jag har väldigt svårt för. T ex förekommer ett övergivet hus och hänvisningen till när det övergavs stämmer inte överens med berättelsen och händelseförloppet. Otroligt störande korrslarv! Historien är bra men jag tycker tråkigt nog att den faller lite för platt på slutet. Den börjar riktigt bra och utlovar en hejdundrande final. Men den kommer inte tycker jag. Från att ha varit riktigt spännande planar historien ut till en ganska ospännande upplösning. Jag hade också önskat lite mer av det där övernaturliga som även det är mest framträdande i början. Peder Falks uppläsning gillar jag verkligen. Den gör rättvisa åt berättelsen tycker jag.

Esset i rockärmen, av Annie Proulx

2011-03-28T11:19:00.000+02:00

Bob är en ung man som inte riktigt vet vad han vill göra med sitt liv. Han får jobb som "markspanare" åt "Globala fläsksvålsbolaget". Detta innebär att han ska övertala ranchägare att sälja sin mark till Globala fläsksvålsbolaget som ska använda den till grisfarmsanläggningar. Han får dock inte berätta vilka han jobbar för utan ska lura människor till försäljning. Detta pga det motstånd som finns till de enorma, stinkande grishusen. Ju mer Bob lär känna de människor han möter och den natur som ska erövras desto mer tveksam blir han till sitt uppdrag. Sakta men säkert blir han allt mer hemmastad i det område han bestämt sig för att ta sig ann. Kvinnan han hyr stuga av erbjuder oändligt med historien om trakten och dess invånare. På Gamla Hunden umgås han och lyssnar till traktens manliga befolkning och äter fantastisk, gratis lunch mot att han ger ägaren en hjälpande hand. Han njuter av omgivningarna och blir allt mer stressad över att inte ro i land någon affär... I den här boken får vi oss till del ett myller av karaktärer och historier samt uppleva präriens vildhet. För att inte tala om all gudolig mat som beskrivs. Jag har kännt mig konstant hungrig under hela läsningen... En genuin och levande berättelse i sann proulxanda. Jag älskar Annie Proulx med sitt mustiga språk, sin tjärva humor, sitt rika persongalleri och sin förkärlek för extrema naturförhållanden och annorlunda människor. Att läsa "Esset i rockärmen" är som att kliva in i en skattkammare fylld med ovanliga och unika smycken och juveler. Och när sista sidan är läst lämnar boken inte bara kvar en härlig lyckokänsla hos mig utan också saknad och en het önskan om att få veta mer. För min del skulle det gärna få bli en uppföljning. (Finns inte som ljudbok.)

Hunden, av Kerstin Ekman

2011-03-27T14:45:00.000+02:00

Tiken tror att husse ska på jakt och springer eter skotern trots att han inte sagt åt henne att följa med. Han märker inte att hon är med förns han är framme vid det ställe där han tänker slå upp sin fiskevak. Tiken i sin tur har inte märkt att en av hennes valpar följt efter henne. Valpen tultar på i snön men blir snart trött och kan vare sig fortsätta framåt eller gå tillbaka. Ensam, våt och frusen rullar han ihop sig under en gran. Lillvalpen blir inte hittad och kan själv inte ta sig hem. Han måste på egen hand överleva kylan, svälten och ensamheten. Det här är en sån fin liten bok. Ekmans naturbeskrivningar är så målande och det här med hur hundar fungerar har hon riktigt bra koll på. Tycker om! Tycker även om Helena Brodins uppläsning.

Tårtgeneralen, av Filip Hammar och Fredrik Wikingsson

2011-03-26T10:00:00.000+01:00

En verklighetsbaserad berättelse om Hasse P som vill "sätta Köping på kartan".

Hasse P är en av dessa människor som gång på gång lämnar städer, skulder, fruar och alkohol bakom sig för att försöka börja om.
Nu är det Köpings tur att stifta bekantskap med denna herre.

I ett tv-program utses lilla Köping till Sveriges tråkigaste stad.
Detta upprör förstås invånarna men det finns inte riktigt någon ork till att göra något åt saken.
Den enda som har handlingskraft nog är Hasse P.
Han övertalar stadens bagare att hjälpa honom att göra världens längsta smörgåstårta.
Det blir ett galet äventyr med vilda cykelturer, hybris, 500 meter tårtbotten, säckvis med persilja, lycka och berömmelse.
Framgången är ett faktum och Hasse P försöker nu at desperat hålla sig kvar där uppe på toppen...

En både rolig och tragisk berättelse framställd med den värme och det intresse som Filip och Fredrik visar udda existenser.
Boken nådde kanske inte riktigt upp till mina förväntningar men ändå et läsvärt proträtt av ett människoöde och en småstad.

Filip och Fredrik läser själva in boken och gör det bra. Framför allt gör Filip en fin insats.

Den gula vinden, av David Grossman

2011-03-25T14:00:00.000+01:00

Tro det eller ej men jag har faktiskt ännu en bok från mellanöstern att presentera.
Faktum är att jag började läsa den här boken redan förra sommaren/hösten men blev inte klar förns nu. Inte för att boken var tråkig eler tungläst utan för att jag behövde smälta den bit för bit.

Den gula vinden är nämligen en rapport som den israeliske författaren/journalisten/programledaren David Grossman gjorde på uppdrag av en veckotidning i mitten av 80-talet.

Under sju veckors tid reste Grossman runt i de ockuperade om rådena där han mötte många olika sorters människor, främst palestinier men också en del bosättare.
I denna bok delger han oss sina upplevelser.

Jag upplever Grossman som en oerhört empatisk och lyhörd person som verkligen strävar efter äkta möten, förståelse och ömsesidighet.
Till skillnad från Amos Oz ganska nyktra synsätt känns Grossman oerhört engagerad känslomässigt.

Även om den här boken skrevs för över tjugo år sedan visar den väl på hur djupt förankrad mellanösternkonflikten är mellan israeler och palestinier. Många av de tankar, känslor och attityder Grossman möter känner jag igen från min egen studieresa i Israel.
Att läsa den här boken har varit mycket lärorik och jag reckomenderar den varmt för den som vill sätta sig in i hur israeler och palestinier känner.
Dock ska man ha i åtanke att israelerna inte får särskilt stor plats i boken vilket gör den ganska vinklad om än absolut inte osann.

(Finns inte som ljudbok.)

Hur man botar en fanatiker och om att skriva, av Amos Oz

2011-03-24T13:59:00.000+01:00

På
resan runt jorden
bestämde jag mig för att stanna kvar lite längre i Mellanöstern och läsa en bok som fanns med på
förra årets jordenruntfärd.

Hur man botar en fanatiker är en kort och lättläst liten bok av den mycket skarpe Amos Oz.
Han ger på ett nyktert, humoristiskt och ljust sätt sin syn på israel-palestinakonflikten och på hur den borde lösas.
Han beskriver vad han anser vara en fanatiker och hur man ska gå tillväga för att bota en sådan.
Då han själv varit fanatiker borde han ju veta.
Han berättar också en del om sitt eget skrivande i ljuset av konflikten.

Den här lilla skriften väcker hopp tycker jag. Oz tror verkligen på att det kan komma till stånd en lösning på det djupgående problemet i Israel/palestina och det inom en inte allt för avlägsen framtid.
Han väcker även många tankar och funderingar hos mig.
Många av hans idéer blir aha-upplevelser. Andra saker kan jag inte köpa rakt av (som t ex hans syn på krig) och måste verkligen fundera mer över.

Intressant och läsvärt och jag är nu mycket sugen på att läsa någon av hans romaner.

(Finns inte som ljudbok.)

Sju stenar till den otrogna hustrun, av Vénus Khoury-Ghata

2011-03-14T12:04:00.000+01:00

Efter min skakande upplevelse i
Syrien
fortsatte jag till Libanon.
Ur askan i elden kan man säga.

Till ett bistondscenter i en liten, fundamentalistisk by kommer "främlingskan". Hon har flytt Paris där hon lämnat efter sig sin döda katt och sin svekfulla älskare.
Här möter hon människoöden som på sätt och vis liknar hennes eget men som samtidigt inte är jämförbara.

På biståndscentret möter hon den 40-åriga Amina. En kvinna som går sin egen väg samtidigt som hon är bunden av sina traditioner. Som hyser ett starkt manshat samtidigt som hon underkastar sig männens makt, behov och begär.

I byn möter främlingskan Noor. Det är kvinnan för vars skull man samlat ihop en hög med stenar på byns torg. Hon som dömts till döden genom stening på grund av otrohet.

Den här boken väcker oerhört många känslor hos mig - smärta, sorg, förtvivlan, hopp coh glädje.
Berättelsen plockar också fram en oförsonlig sida hos mig själv. Jag försöker alltid se saker och ting ur många synvinklar. Försöker förstå varför människor handlar som de gör. Mycket lite är svart eller vitt i min värld.
Men under min läsning av denna bok skiter jag bitvis i allt det där. Jag skiter i att det är urgamla traditioner och att jag inte är en del av den och alltså inte kan se saker och ting på samma sätt som de här människorna.
Det kvinnorna utsätts för och den grova ojämlikhet som råder mellan könen är fel, fel, fel, fel.
Att döda en kvinna som utnyttjats sexuellt (våldtäckt eller inte, det är ett utnyttjande) men att låta en man som först våldtagit och sedan dödat sin dotter gå fri, det är sjukt, vridet och fel.
Det finns inga förmildrande omständigheter.
Punkt slut.
Oförsonliga men sköna känslor.

Språket är mycket fint. Osentimentalt men nära.. Något distanserat men inte alls snålt. Jag som läsare betraktar inte bara det som sker utan dras in i det.
Så ska en bok vara skriven för att få mig att verkligen uppskatta den.

(Finns inte osm ljudbok.)

Järngräshoppan, av Salim Barakat

2011-03-11T12:56:00.000+01:00

Efter mitt besök i
Iran
begav jag mig raskt till Syrien där jag skakades om ordentligt.

Järngräshoppan är en självbiografisk barn- och ungdomsskildring.
Den är verkligen skriven utifrån barnens perspektiv och som läsare får man inte mycket förklaringar till olika skeenden, någon omvärldsanalys eller någon annan bakgrundsinformation.
På ett poetiskt vis med svart skönhet beskriver Salim Barakat de fasor barnen utsätts för av de vuxna och de fasor de själva utsätter svagare varelser för.

Jag har läst många barn- och ungdomsskildringar men aldrig i den här kontexten. Och aldrig med sådana fruktansvärda pojkstreck.
Att trampa på igelkottar med träskor, tvinga ut mullvadar ur sina hål med hjälp av vatten för att sedan tvinga dom att simma i en grop tills de dör, att hälla bensin över och tända eld på en katt osv, går långt utvad som kan ses som vanligt bus.
Det är fruktansvärt att läsa och jag vill krypa ur mitt eget skinn. Lika fruktansvärt är de omständigheter som får barnen att bete sig på det viset.

Barakat beskriver ett liv där mörker, kyla och kärlekslöshet råder och den enda glädjen är skadeglädjen. Ett liv där friheten från vuxenvärlden är den största lyckan.

Ja, det är verkligen en hemsk berättelse även om jag nog tycker att det lättas upp lite i den andra delen av boken. Antagligen beror det på att ju äldre pojken blir desto mindre ger sig föräldrarna på honom och desto mindre behöver han i sin tur hämnas och ta ut sin smärta på andra.

Berättarrösten griper tag och det vackra och betvingande språket låter mig inte blunda för det svåra.
En fruktansvärd och fängslande läsupplevelse som jag inte kommer glömma i första taget.

(Finns inte som ljudbok.)

Står inte ut med Oscar Grays porträtt...

2011-03-10T14:34:00.000+01:00

Har försökt läsa Oscar Wildes Dorian Grays porträtt mend et går bara inte...
Jag må vara okultiverad men jag tycker den är tråkig, tramsig, fånig och idiotisk.
Visst, språket är vackert och Rikard Wolff en underbar uppläsare men blääää!
Töntiga karaktärer som säger och gör puckade grejer.

Wilde är inte min snubbe. Det är en sak som är säker.
Jag står inte ut. Jag kommer inte läsa klart den. I alla fall inte nu.

Huset vid moskén, av Kader Abdolah

2011-03-08T15:43:00.000+01:00

På resan
runt jorden
befinner jag mig just nu i Mellanöstern. Det blir ett av årets längre resstopp och jag har kommit ungefär halvvägs.

Det första land jag besökte var Iran genom Kader Abdolahs bok Huset vid moskén.
Där får vi följa livet i ett hus som ligger då just vid moskén. Där bor tre kusiner - en imam, en böneutropare och en köpman - deras familjer och mormödrarna, som inte alls är mormödrar utan två ogifta damer som sköter hushållet och håller uppsikt på huset.

I staden där huset ligger lever människorna i någon slags blandning av motvilja och tjusning av det amrikanska inflytandet.
Framför allt är det så i huset. Där vil och försöker man hålla på de traditioner som funnits där i 800 år, samtidigt som man är ganska öppen för förändring, utveckling och nymodigheter. Smink, tv, kvinnans sexuella frigörelse, modern poesi, nylonstrumpor och bio väcker nyfikenhet och ger spänning i tillvaron.

Sedan kommer det brutala maktskiftet. Det som ska återställa ordning och tradition. Ett maktskifte som får hemliga polisen att te sig som mild och mesig.

Jag vet inte vad jag ska tycka om den här boken riktigt.
Det var helt klart intressant och givande läsning men den fäster inte riktigt.

Den är skriven som en saga och börjar: "DET VAR EN GÅNG ett hus, ett gammalt hus, som hette huset vid moskén".
Språket är gammaldags och ger sagostämning. Förutom då att det ibland stoppas in ord som känns väldigt malplacerade så som grejer och kille.

Den börjar liksom lite gulligt och behagligt. Även det svåra framställs på ett smågulligt sätt.
Sen helt plöttsligt vänder det och allt blir bara hemskare och hemskare. Men ändå fortfarande skrivet på sitt sagovis.

Det är kanske någon finess och tanke med det hela men jag förstår det inte och blir inte särskilt förtjust i det får jag nog säga.

Jag känner mig splittrad. Att få följa historien var intressant och å ena sidan hade jag inte velat vara utan den andra delen av boken.
Å andra sidan var början så trevlig och kändes mysig medan slutet inte känns som att det passar ihop med början. Ja, jag vet inte hur jag ska uttrycka det men boken som roman skulle vara bättre med enbart den första delen tror jag. Fast ändå inte...
Äh, jag vet inte... Splittrad som sagt...

(Finns inte som ljudbok.)

Maratonmarschen, av Stephen King (Richard Backman)

2011-02-28T08:34:00.000+01:00

Vi befinner oss i en dystopisk framtid och hundra tonårspojkar står redo att delta i den årliga maratonmarschen.
Utrustade med fältflaskor och födokoncentrat ska de gå tills en efter en stupar. Man får inte gå långsammare än 6,5 km i timmen. Man får tre varningar. Drar man på sig en varning kan man dock bli av med den om man går en timme utan att få en ny.
Efter den sista varningen får man inte göra minsta misstag för då smäller det...

Hundra tävlande och enbart en vinnare.
Hundra pojkar som kämpar på liv och död mot hunger, smärta, trötthet, utmattning, ångest och skräck. Pojkar som ser vänner och fiender dö omkring sig. Pojkar som givit sig in i tävlingen frivilligt men som inte har minsta möjlighet att ångra sig när de väl är ute på vägen.

Puh, vilken spännande bok. Det var länge sen jag läste en bok som fängslade mig så. Ni vet så där så man inte vill göra nånting annat än att läsa, läsa, läsa tills boken är slut.
Handlingen drabbade och fascinerade till den grad att jag drömde om maratonmarchen flera nätter i rad och jag återkomer gång på gång till boken i mina tankar.
Verkligen en hemsk berättelse som för mig blev en riktigt hisnande läsupplevelse.

Den här boken måste ha varit inspirationskällan till Susanne Collins
Hungerspelen.

En verkligt bra uppläsning av Hamadi Khemiri.

Den stygga flickans rackartyg, av Mario Vargas Llosa

2011-02-27T19:25:00.000+01:00

När Ricardo är sådär femton år träffar han "den lilla chilenskan" Lily. Han blir "störtkär till tusen" och ber henne ång på gång att bli hans tjej. Men hon vägrar trots att alla betraktar dom som ett par.
En härlig sommar förflyter men sedan uppdagas det att Lily inte alls är den exotiska chilenska hon utgett sig för att vara utan en helt vanlig peruanska.

Lily försvinner ur Rikardos liv men dyker sedan upp igen tio år senare, då i annan gestalt och med annan identitet. Han upptäcker då att han fortfarande är "störtkär till tusen" och gör allt för att vinna hennes hjärta.

"Stygga flickan" kommer och går i "snälla pojkens" liv coh krossar gång på gång hans hjärta.
Och han, han slutar aldrig att älska henne.

En i allra högsa grad läsvärd och framför allt läsbar nobelpristagare är detta.
Jag bloggade för ett tag sen om
Högläsaren
som också handlar om en snubbe som förälskar sig i en kvinna som han inte kan glömma. I det fallet kändes det mest patetiskt och trist.
I "snälla pojkens" fall är det inte alls så.
Eller jo, rätt patetiskt men det funkar eftersom killen har självdistans. Han inser sin dumhet och hur hopplös han är.
Här finns även en hel del humor.
Det känns också mer realistiskt eftersom han verkligen försöker glömma henne men lyckas
aldrig eftersom hon inte låter honom göra det. Hög igenkänningsfaktor får jag säga.

Sen är den här boken så mycket mer en bara kärlekshistorien.
Mötena med "stygga flickan" binds samman av möten med ett gäng härliga, speciella och färgstarka karaktärer. T ex får vi möta en tjock och trind gerillasamordnare, en skön hippie som porträtterar kapplöpningshästar, en riktigt pervers japan och gubben som kan lyssna på havet.

En riktigt skön berättelse med många ingredienser.
Magnus Roosmanns uppläsning funkar verkligen bra också. Han lyckas slå an den rätta tonen tycker jag.

Det blåser på månen, av Eric Linklater

2011-02-26T08:56:00.000+01:00

När det blåser på månen måste man akta sig så att en ond vind inte blåser rakt in i hjärtat. Gör den det så kommer man vara stygg i ett helt år.
Och det händer med systrarna Dina och Dorinda.

Först tänker dom att det ska bli riktigt roligt att vara stygg men de upptäcker snart att de mest får lida för det. Så då bestämmer de sig för att vara stygga på en bra och klokt sätt istället.

Detta leder till att de bland annat i form av kengrur löser mysteriet med de försvunna strutsäggen i stadens djurpark, befriar en guldpuma och en silverfalk och blir tillfångatagna och satta i en fängelsehåla i fjärran land.

Den här boken var helt magisk när jag var liten. Som jag älskade den! Att få vara ett djur och att kunna tala med djur var nog min största dröm tror jag.
Boken är över huvud taget fylld med sådant jag tyckkte om som barn och som jag tror många barn tycker om.
En hel del igenkänningsfaktor finns där också. Som att man gör saker man tror är bra och snälla men som de vuxna ser som "styggt" och dumt.
Men där finns inte bara känslan av att inte bli förstådd utan också av att inte vara sedd.
Som när systrarna befinner sig i djurparken i en vecka utan att deras mamma ens lagt märke till att de är borta.

Det här var verkligen ett kärt återseende.
Det är ljuvt att åter få smaka på barndomens fantasier och intressant att nu i vuxen ålder se sådant i berättelsen som jag inte medvetet förstod då.

Uppläsare är Torsten Wahlund och som vanligt är han ok även om jag föredragit någon annan.

En halv gul sol, av Chimamanda Ngozi Adichie

2011-02-17T07:24:00.000+01:00

Om biafrakriget 1967-1970.
Om klasser och stammar.
Om de fattigaste skjul och de rikaste hemm.
Om svarta och vita, kvinnor och männ.
Om kärlek och hat, skräck och förtröstan.
Om förakt och beundran, hög och låg.
Om tvillingsystrarna Olanna och Kainene som är så olika men som båda går sina egna vägar.
Om hur "ät upp din mat, tänk på barnen i Afrika" uppstod.

I "En halv gul sol" blir kriget riktigt närgånget och det är bra. Dels är det bra att rent historiskt ta del i det som hände, dels är det oerhört nyttigt att nära nog fysiskt vara där. Att genom personerna i boken genomleva krigets fasor och förhoppningar ger perspektiv på sin egen vardag.

En underbar berättarstil, en otroligt fängslande historia och riktigt bra karaktärsbeskrivningar har gett mig en oförglömlig läsupplevelse.
Över 600 sidor och jag var långt ifrån mätt när boken var slut. Jag ville bara ha mer. Det kändes som om jag hade kunnat fortsätta att följa de här människorna i all evighet.

(Finns tyvärr inte som ljudbok.)

Skrivutmaning 2011:47 - skeptisism

2011-02-16T15:19:00.001+01:00

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:
"Skriv om att vara skeptisk."

Nu såg han på henne sådär igen. Hon hatade den där blicken och hon hatade hur hon själv krympte ihop inför den. Varför kunde hon inte stå på sig? Varför fick han henne att känna sig så obetydlig, okunnig och dum? Varför litade hon inte på sig själv och sina kunskaper? Varför utgick de båda ifrån att hon hade fel och han hade rätt?

Det spelade ingen roll vad hon sa. Så fort hon uttryckte en åsikt eller trodde sig veta något såg han sådär på henne. Sedan kom de överlägsna, nedvärderande orden. De som inte direkt sa "du har fel" men som bröt ner och krossade det hon just sagt till grus.
Det hände allt mer sällan eftersom hon allt oftare höll tyst. Hon nickade med i det mesta han sa. Det var enklast och bekvämast så för dom båda. Då slapp hon känna sig som en idiot. Då slapp hon känna att han tyckte att hon var en idiot.

Men nu hade hon, idioten, gjort det igen. Hon hade uttalat sig. Ur det grustag som var hennes självförtroende hade hon lyckats gräva fram en liten stenskärva.
Kanske den sista.
hjälplöst såg hon på hur den smulades sönder till ett fint damm.

Högläsaren, av Bernhard Schlink

2011-02-15T09:50:00.000+01:00

Nu har jag också läst den här boken som figurerat rätt mycket bland bokbloggarna. Jag tyckte faktiskt att det var en ganska tråkig läsupplevelse.

Boken handlar om Mikael och Hanna som träffas av en slump. Han är femton år och hon trettiosex och de inleder något slags kärleksförhållande.
Detta förhållande är på många sätt destruktivt och förstås inte särskilt jämlikt.
En dag har Hanna bara försvunnit och lämnar förstås efter sig en hjärtekrossad Mikael.

Några år senare möts de igen när Mikael som juridikstudent bevittnar en rättegång.
Hanna anklagas tillsammans med några andra kvinnor för sitt handlande mot judiska fångar under sin tid som ss-kvinna.

Boken framhåller på ett bra och beskrivande sätt den kollektiva skulden och skammen kring det som hände under andra världskriget. Den visar på hur oerhört sårigt allt kring detta var över tjugo år efter krigsslutet. Hur man letade och dömte syndabockar.
Den visar också på gråskalan mellan svart och vitt.

Men det blir för mycket för mig. Jag orkar inte med Mikaels vånda, skuld och skam. Både över omständigheterna kring relationen med Hanna men också över att ha älskat en nassist.
Jag blir alldeles trött av hur han inte kan gå vidare. Hela livet går åt till att sakna och sörja den kvinna han älskat ett halvår när han var femton. Hur han skulldbelägger sig själv trots att han inte var mycket mer än ett barn när det hände. Hur han till den milda grad tar sig själv på dödligt allvar.
jag känner mig inte berörd av hans öde utan blir mest irriterad på den stackars kraken.
Det klart att man får tycka synd om sig själv men inte etthelt liv.
Det blir för trist helt enkelt.

Krister Henriksson gör hur som helst en fin och lågmäld uppläsning som passar bokens språk och handling mycket väl.

En munter begravning, av Ljudmila Ulitskaja

2011-02-14T09:49:00.000+01:00

Mitt första resstopp i årets
jordenruntresa
blev Ryssland.

Fast inte alls ryssland utan en lägenhet i New York med en brokig skara ryska emigranter.
Deras gemensamma nämnare är den älskade mannen och konstnären, som vi egentligen inte får veta så mycket om men som bokens handling kretsar kring. Den man som nu ligger på dödsbädden med sin fru, sina älskarinnor och bekanta omkring sig. Ja, och så några till som liksom bara hamnar där.

Boken innehåller många karaktärer och jag har lite svårt att håla ordning på dom. Vissa får jag över huvud taget inte kläm på vilka de är och vad de har där att göra.

Det var inte en bok som riktigt sg tag i mig. Inte en bok som fick mig att längta efter att läsa mer när jag lagt den åt sidan. Men den gick snabbt att läsa ut. Den var underhållande, komisk och sorglig på samma gång och jag blev mycket förtjust i de många starka personligheterna.

(Finns inte som ljudbok.)

Vill du prova gratisprodukter?

2011-02-10T10:29:00.000+01:00

Här kommer nu ett inlägg som inte har så mycket med vare sig läsande elelr skrivande att göra.

Jag är medlem på en sida som heter Buzzador. Medlemskapet innebär att man får erbjudanden om att vara med i olika kampanjer. Man får då gratis prova produkter eller tjänster, dela med sig av sina erfarenheter till vänenr och bekanta eller på bloggen och sedan rapprotera till Buzzador.
Du är fri att tacka ja eller nej till hur många erbjudanden du vill och inga produkter dyker upp om du inte har tackat ja till kampanjen.
Du får skapa en profil där du bl a rankar intressen så att du ska få erbjudanden om kampanjer som passar just dig.
Riktigt schyst tycker jag.

Klicka
här
för att anmäla dig eller bara läsa mer.
Just nu är de extra intresserade av folk som är gravida eller har småbarn.

(Om du anmäler dig via länken ovan så får jag poäng för ditt medlemskap.)

Från vaggan till deadline, av Robert Gustafsson

2011-02-08T07:34:00.000+01:00

Det här är andra självbiografiska kändisboken jag läser på kort tid.
Jag hade egentligen tänkt spara på den lite men efter att ha läst Vävarnas barn kände jag att det här var just vad jag behövde.

I kronologisk följd tar Robert Gustafsson oss med från stunden han föds till skrivande stund.
Det är en fartfylld resa, ofta både dråplig och allvarsam.
Jag bara älskar hans barndomsskildring och hans liv som vuxen är intressant och fascinerande.
Jag tror att Robert Gustafssons liv inte alls skulle göra sig illa på filmduken.

Det är spännande och nästan lite obehagligt att helt plöttsligt få komma en annars så, med privatlivet, återhållsam person inpå livet.
Ibland tänker jag "nej men, det här ville jag nog nästan inte veta". Men det vill jag ju...

Det har varit häftigt att få möta och lära känna en människa som på så oerhört många sätt fungerar så väldgit annorlunda än jag själv. Jag är väldigt glad och tacksam över att det inte är jag som är hans fru...

Hans sätt att föra fram sin berättelse är förstås mycket karaktäristisk fast ändå inte alls överdriven så som det skulle ha kunnat bli. Han berättar sin egen berättelse och den behöver då verkligen inte tillspetsas särskilt mycket. Jag tycker så mycket om när humor och allvar blandas på det här viset.

Hans uppläsning är också fantastiskt bra. I början tyckte jag att den kanske var lite väl speedad men det blir bättre. Eller om jag vänjer mig.
Ibland använder han sig förstås av sina olika röster men inte heller detta gör han på något överdrivet sätt. Det blir bara bra och förstärker vad han vill ha sagt med sin berättelse.
Det är också inlagt en hel del små ljudeffekter vilket är rätt kul.

Jag brukar sällan förespråka ljudböcker framför textböcker eftersom det där helt beror på hur man är lagd. Men i det här fallet tror jag faktiskt att man går misste om en hel del om man inte läser den här boken som judbok.

Vävarnas barn, av Per Anders Fogelström

2011-02-03T09:46:00.000+01:00

Det är 1700-tal och vi får möta vävaren Johannes och hans familj.
Johannes är en glad och fri sjjäl i en skröplig kropp. Hans fru Maja tyngs allt mer av ansvar och oro för sin familj.
Sonen Per bestämmer sig för att få ut mer av livet. Dottern Sofia är pappas flicka och håller inte tyst med vad hon tycker om övergrepp coh orättvisor.

Runt denna famolj finns ett myller av människor, allt från de värsta trashankar till de finaste herrar och damer.
Vi får, klädda i trasor, vada i skit tillsammans med tukthuskvinnor. Vi får längta efter bättre levnadsvillkor tillsammans med klädesfabriksarbetare. Vi får besöka operor och dricka fina viner med adel och borgare.

Oh vad jag älskar Per Anders Fogelström. Han lyckas så bra med att väva samman sina berättelser med historien och på ett gripande sätt skildra människors liv och öden.
Nu ser jag verkligen fram emot att få läsa de två följande delarna - "Krigens barn" och "Vita bergens barn".
Jag blir också väldigt sugen på att läsa om stad-serien. Den finns ju också som ljudbok och mitt begär att äga är stort...

Helge Skoog är uppläsare och han gör det mycket fint.

Kanske något för Bokus?

2011-01-31T11:13:00.000+01:00

Förra veckan skulle jag beställa en film i födelsedagspresent till min pappa från
Discshop.se.
Det var väldigt länge sen jag handlade något därifrån och upptäckte något fantastiskt och farligt. De har öppnat en kiosk! Där säljer de godis, snacks och läsk.
Beställer man från Discshop före klockan fyra på eftermiddagen har man sina produkter i brevlådan dagen därpå...
Det är ju bara frestelsernas frestelse för någon som går hemma hela dagarna och ammar och har sig. Jag är konstant godissugen.

Jag tycker det är en härlig idé.
Kanske borde Bokus göra något liknande - sälja te, godis och kakor.
Om jag hade en bokhandel, irl eller online, skulle jag absolut köra på det.
För vad är härligare än att krypa ner i sängen eller under en filt i soffan med en bok, en kopp te och något smarrigt tilltugg?
Tänk att få hem allt i ett enda paket. Vilken lycka!
Än bättre skulle det vara om utbudet vore ekologiskt.

Jag vägrar dö nyfiken, av Babben Larsson

2011-01-30T18:52:00.000+01:00

I "Jag vägrar dö nyfiken" får vi möta Babben som människa, komiker, arbetskvinna, mor och partner.
Vi lär känna en Babb som å ena sidan har ett enorm självförtroende och en grundtrygghet i sig själv. Å andra sidan en mycket känslig Babb som har nära till gråt och skratt och som gång på gång har fått göra upp med jantelag och människors fördomar.

Jag tycker om Babben och jag tycker om att ha fått komma henne inpå livet. Hon är en klok person och hon har mycket att ge. Jag har fått ta till mig många goda tankar och lärdomar av denna kvinna med så mycken livserfarenhet.

Hon läser själv in sin bok - fattas bara annat - och det gör hon förstås jättebra.
I den löpande texten finns också ljudklipp från olika shower och framträdanden. Det är ju jättekul!
Hur är det i textboken? Finns de med där också? Någon som har läst och vet?

Harun och sagornas hav, av Salman Rushdie

2011-01-29T09:47:00.000+01:00

Riktig mysläsning om Harun vars far är historieberättare.
Harun bor med sin mamma ohc pappa i "den bedrövliga staden". En stad där alla är så bedrövliga och allt är så bedrövligt att man glömt stadens verkliga namn.
Men i Haruns hem är det inte bedrövligt utan ljust och glatt.
Men så en dag tröttnar Haruns mamma på sagoberättaren som är så uppe i sina historier och i sina berättelser att han liksom glömmer bort sin omgivning.
När hon försvinner blir inget längre sig likt och historieberättaren mister sin inspiration.
Allt ser ut att gå åt skogen men då får Harun möjligheten att hämta tillbaka historierna åt sin far.

Harun och sagornas hav beskrivs som en vuxensaga men jag tror att den fungerar lika bra på barn.
Det är verkligen en riktig saga med en härlig och färgstark handling i modern tappning.
Tycker om!

Tomas Bolme är en mycket god uppläsare.

Brödraskapet av Robyn Young

2011-01-28T07:20:00.000+01:00

Äntligen en morgon utan en massa hushållsbestyr!
Här ska bloggas!

Det här är ännu en bok som jag fått av min syster efter att hon gett upp den. Den här gången berodde det på att hon blev så väldigt uttråkad av den.
Det blev inte jag!

Handlingen utspelar sig på 1200-talet i London, Paris och i "Dert heliga landet".
Unga pojkar tränas till att bli tempelriddare. En ung flicka drömmer om något annat än att bara vara just en ung flicka. Hårda och "heliga" strider utkämpas. Och en mycket hemlig bok blir stulet från ett mycket, mycket hemligt sällskap inom tempelbrödraorden.

Jag älskar ju historiska romaner! Framför allt då medeltidsromaner.
Brödraskapet innehåller allt jag kan önska - historiens fascinerande vingslag, svärtd, hästar, riddare, krig och kärlek. Jag får uppleva smaker och dofter från en tid jag aldrig i livet skulle ha velat bli född till men som jag älskar så här flera hundra år på avstånd.

Jag blir så glad när sådana här böcker produceras som ljudbok. Det här är första delen i en serie och jag hoppas VERKLIGEN att de följande delarna också blir ljudböcker.

Uppläsaren Magnus Roosmann har jag tidigare bara hört i böcker med mera deckarkaraktär. Där gör han det snyggt.
han gör ett ok jobb även med den här boken men jag tycker inte riktigt att han gör den rättvisa. Jag kan tänka mig flera uppläsare som skulle göra det bätre.

Livet just nu...

2011-01-24T09:02:00.000+01:00

...ger inte mycket utrymme för bloggandet. Än mindre för att läsa er andras bloggar.

Den tid jag får för mig själv på morgonen när lillan sover går åt till att ta hand om djuren, äta frukost, tömma och fylla disk- och tvättmaskin, plocka rätt på utspridda grejer osv.
Den tid jag får när hon sover på eftermiddagen ägnar jag till att fixa stallet och få i mig lite lunch. När det är gjort är jag så trött att jag inte har lust och ork till något annat än att krypa ner under filten med en bok. Det slutar i de allra flesta fall med at jag somnar.

Det är riktigt behagliga dagar nu när Mollsan och jag börjar få rutin på tillvaron men jag hinner fortfarande förstås långt ifrån med allt jag vill.

Men nu har hon faktiskt somnat om. Efter en underbar men intensiv helg med dop och huset fullt av folk är vi allihop ganska så trötta.

Läser gör jag i alla fall även om det går ganska så långsamt bitvis.
Innan januari är slut ska jag se till att rapportera om vad jag upplevt på läsfronten.

Hoppas ni alla har det bra!
Nu ska jag försöka hinna kika in på några bloggar innan M vaknar igen.

Bokklapparna

2011-01-01T14:19:00.001+01:00

Hej och gott nytt år på er!

Jag ligger lite efter i bloggandet men även jag måste ju berätta vilka kantiga paket som låg under granen.
Det blev ganska många den här julen. Framför allt från mig.

Till Jonatan hade jag köpt Bulgakovs
Mästaren och Margarita.
Jag undrar jag vad han kommer tycka om den. Själv älskade jag den men jag anar att den kan vara för vriden för hans smak. Jag är väldigt sugen på att läsa om den själv.

Mamma fick Dyngkåt och hur helig som helst av Mia Skäringer. Den har jag själv inte läst men skulle gärna höra Skäringer i en egen uppläsning. Synd att det inte finns...

Till min lillasyster blev det två begagnade böcker.
De gjorde båda stor succé.
Den ena var Kaskeloternas sång av Bent Haller. En bok som vi båda älskade som barn och som hon länge letat efter. Jag hittade till min stora glädje ett ex till henne på
Bokbörsen.
Den andra boken var Anne Rices De dödligas förförare. Det är den fjärde delen i hennes vampyrkrönika.
Min syster trodde bara den bestod av tre böcker. Hon hade hittat de tre första på
Bok-Galleriet
i Norrköping. När jag berättade att den består av fem böcker ville hon förstås även ha resten och skulle hålla utkik efter dom.
På Bokbörsen fanns massor med ex av denna fjärde del så det var bara att välja ett som verkade bra. Så det gjorde jag.
Det blev en riktig lyckträff eftersom den var i samma utgåva som de hon redan hade.
Jag måste ju också tillägga att när jag skulle köpa den här boken kollade jag först Wikipedia eftersom jag inte kom ihåg vad den hette. Då upptäckte jag att krönikan inte består av fem utan av tio böcker. Bara det att de fem sista inte är översatta till svenska. Det önskar jag att de vore.

Systers man fick av mig Svensk Maffia fortsättningenav Lasse Wierup och Matti Larsson. Sånt älskar han.

Själv fick jag också jätte fina bokklappar.
Från mamma och pappa fick jag ☺Hunden av Kerstin Ekman.

Från min fina svärmor fick jag en nobelpristagare minsann - Vargas Llosas Den stygga flickans rackartyg. Den är jag så förväntansfull inför.
Jag fick dessutom 400 kr på Bokus som jag förstås redan spenderat. Jag hade hoppats på en fin mellandagsrea men den var inget vidare bland ljudböckerna. Tre böcker blev det i alla fall (men då fick jag sticka till lite grann själv förstås):
Från vaggan till deadline av Robert Gustafsson
Det blåser på månen av Eric Linklater
Högläsaren av Bernhard Schlink

Där fanns också en bok från lilla älsklingsmolly under granen. När handlade hon den montro...? Hon måste ha varit framme och fingrat på min dator när jag vänt ryggen till.
Tårtgeneralen av Philip och Fredrik fick jag av henne.
Den ska hon och jag ligga och läsa under den helt underbara värmefilten jag fick av Jonatan.

Molly, jag och Jonatan fick av syster med man Lär och lek med Snille och Fixa. Det är egentligen lärarmaterial men de tänkte att den skulle passa våran familj. Och det gör den verkligen. En massa roliga grejer vi kan göra tillsammans.

Molly fick också en rolig bok av sin farmors mor och farmors far. En bok med fina bilder på djur och så knappar så man hör hur dom låter - tuppen, kossan, hästen, grisen osv. Jättefestlig och uppskattad av den lilla.

Ja, nu har vi att läsa medan vinden och blötsnön viner runt knutarna. Mys!

Minnen, av Torgny Lindgren

2010-12-30T07:48:00.000+01:00

Åh, Torgny, denna ljuvliga man vars böcker jag aldrig riktigt begripit mig på.

I denna bok får vi kika in i Lindgrens minne. Han berättar episoder ur sitt och sin släkts liv, inte som det med nödvändighet begav sig utan som han minns det.

Första delen av boken tycker jag om där han berättar om sin familj och släkt, sin barndom och ungdom. Men sen... Ja, sen berättar han om möten med gamla gubbförfattare och andra gamla gubbar och då är jag inte med längre. Riktigt tråkigt och jag bara somnade och somnade och somnade. Men det är ok. Vi är liksom på ganska olika plan Torgny och jag...

Mitt favoritställe är nog när han cyklar på en gångare, skäller ut denne efter noter för att sedan åka till sin redaktion för att skriva en artikel om en odräglig cykelmarodör som samma dag kört på en stackars oskyldig gångtrafikant.

Det är också kul det här med hans tankar om minnet.
T ex, ett av hans minnen menar hans vänner att han inte kan ha eftersom han inte var född när händelsen inträffade. Men han minns det. Så där kan det verkligen vara.
Jag har själv minnen som jag undrar om jag verkligen varit med om eller om jag själv bara målat upp det i min hjärna.

Torgny Lindgren läser själv sin bok och det är en sån fröjd att höra honom.
Jag har ju även haft glädjen att få lyssna till honom lajv när han föreläste för oss på Pastoralinstitutet i Uppsala. Det var fantastiskt!

Recension - Offerrit, av Johannes Källström

2010-12-29T08:12:00.000+01:00

Offerrit : en annorlunda berättelse om besatthet
Av Johannes Källström
Massolit förlag, 2010-10-22

ISBN: 9789197890236 • Förlag:
Format: Ljudbok (MP3 CD)

Det går inte så bra för kommunen. Fabriken ska läggas ner och hur ska då befolkningen kunna sysselsätta sig? Ja, överleva?
Det är adventstider och nu behöver människorna muntras upp, få se ett ljus i mörkret.
Man kontaktar den ende från kommunen som verkligen blivit något, lyckats. En sedan länge utflyttad man som blivit verkligt stor ute i världen.
Detta visar sig vara ett lyckodrag. Han är villig att göra en jätteinsats.
Men... När han och hans kumpan dyker upp blir inget som planerat...

Jag hade tänkt mig att detta skulle vara en skräckis utan de där gamla deckardragen. Men till min bedrövelse upptäckte jag snart att jag misstagit mig.
Där finns de gamla ledsamma dragen - poliser som tilltalar varandra med efternamn, en synnerligen eländig (men dock inte ungkarl) huvudpersonspolis, en odräglig polischef osv osv.
Jag blir förstås besviken men någonstans vid kapitel fyrtio (det är ganska korta kapitel) vänder det. Hurra!

Jag är ingen kännare av skräck och har inte så stor erfarenhet av den genren. Därför kan jag inte avgöra om det här är bra eller dålig skräck. Men på mig funkar den även om jag då hade velat ha mer av den varan och mindre av poliskonstaplar.

Jag gillar den här sortens skräck. Skräck som inte skrämmer en från vettet utan som ger små ilningar, skapar en härlig mörk stämning och får mig att vilja läsa mer.
De två karaktärerna som står för själva skräckinslagen är ett par riktigt sköna snubbar som vränger på tillvaron. Djuren de omger sig med hjälper också till att skapa en absurd overklighetskänsla.

Jag tyckte även länge att boken kändes väldigt förutsägbar. Men också detta försvann där vid kapitel fyrtio. Plötsligt var jag inte på något sätt säker på hur det hela skulle avlöpa. Mycket bra!

Jag kan tycka att det ibland, som så ofta när det gäller skräck, kan bli lite överdrivet.
Alltså att man försöker göra det ännu mera obehagligt genom vissa överdrivna detaljer.
Som i beskrivningen av en stor, skabbig råtta som befinner sig på fel plats och med ett rätt skrämmande beteende. Råttan, platsen och beteendet räcker gott och väl för att inge obehag. Men då lägger Källström till detaljen med ett öga som det rinner var ur.
Varför? Jag tycker inte det blir mer skrämmande för det. Tvärt om tar det udden av det hela.
Äckel är inte skräck för mig. Det är bara äckligt.

Rent språkligt är jag inte helt nöjd.
Källström har ett ok språk som funkar på den här sortens böcker. Men korrläsaren har inte gjort sitt jobb särskilt väl.
På flera ställen upprepas samma ord allt för ofta. Sådant tål jag verkligen inte men det må vara hänt. Värre är de ställen där en person t ex reser sig två gånger, vacklar fast han sitter på marken eller helt plötsligt har handskarna på fast de nyss var avtagna. Not good.

Över lag tycker jag att det här har varit en schyst läsupplevelse. Absolut tillräckligt bra för att jag skulle kunna tänka mig att ge mig på något mer av samma författare.

Uppläsare är Anders Ekborg och det är andra gången på kort tid jag får njuta av hans ljuva stämma.
Förra gången jag lyssnade till hans röst tyckte jag att han gjorde ett fantastiskt jobb. Den här gången börjar han ganska platt tycker jag. Men i takt med att berättelsen växer växer även hans uppläsning.

(Just nu finns den här boken på Bokus mellandagsrea, både på mp3-skiva, cd och inbunden.)

Det bästa ljudboksformatet!

2010-12-16T15:02:00.000+01:00

Jag tycker allra bäst om att lyssna på ljudböcker i ipoden eftersom den är mycket smidigare på alla sätt och vis - inga skivbyten, inga lösa laddningsbara batterier att slarva bort, lättare och nättare. Den stör dessutom inte resten av familjen när jag läser på kvällar och nätter. Cd-spelaren surrar och burrar och har sig.
Det är visserligen lite jobbigare när man somnar ifrån ipoden eftersom den bara går och går men fördelarna uppväger tycker jag.

Jag köper dock aldrig nedladdningsbara mp3-böcker eftersom jag tycker det är så tråkigt att inte ha den fysiskt. Jag älskar min hylla med ljudböcker!

Så det bästa ljudboksformatet är helt klart mp3 på cd-skiva.
Då får jag både boken i min ipod och i min bokhylla. Mp3-bokomslagen är dessutom mycket mycket tunnare än cd-boksomslag så man får plats med fler.

Tyvärr är det inte så många böcker som ges ut på mp3-skiva.
Jag hoppas verkligen fler förlag anammar detta utmärkta koncept!

Varghunden, av Jack London

2010-12-10T09:56:00.000+01:00

Varghunden läste jag när jag var liten och jag minns att jag blev väldigt berörd av den. Liksom jag blev av allt som hade med djur att göra.
Även om Vittand inte gjorde lika starkt intryck på mig nu så var det ett mycket kärt återseende.

Varghunden handlar om Vittand som är trefjärdedels varg och en fjärdedels hund. Vi får följa honom från det att han blir till och på hans krokiga väg genom livet.
Vi får uppleva hat och krälek genom en varghunds kropp och gjärta.

Jag gillar Jack London. Jag gillar klassiker. De kunde det där med äventyr, författarna förr i tiden...
jag måste nog ändå säga att jag tyker bättre om Londons bok
Skriet från vildmarken.
Den gick verkligen rakt in även i mitt vuxna hjärta.

Jag tror att den här läsupplevelsen försämrades lite av Tomas Löfdahls uppläsning. Jag tyckte inte alls om den. Alldeles för okänslig.

Lyckan är en sällsam fågel, av Anna Gavalda

2010-12-04T18:10:00.000+01:00

Jag fick den här boken av min lillasyster för ett tag sen.
Hon hade köpt den till sig själv men tyckte den var så deprimerande så att hon inte orkade läsa klart den. Jag tror inte hon hade kommit längre än till cd fyra.

Jag hade hört och läst från fler håll att det här var en seg deppbok så jag drog mig för att börja läsa den.
Jag hade förmodligen aldrig ens läst den om jag inte fått den från systra.
Men eftersom jag tyckte så otroligt mycket om
Tillsammans är man mindre ensam
så ville jag ändå ge den en chans.
Så det gjorde jag med inställningen att den inte alls skulle vara lika bra som min tidigare upplevelse av Gavaldas författeri.

Och oh, vilken tur för mig att min syster övergav den. För det här var en helt fantastisk bok!
Visst är den sorgsen men på ett härligt melodramatiskt sätt.
Och mannen som är huvudperson upplever jag inte alls som någon tragisk stackare. Han är snarare en människa med ett oupprett förflutet, som på många sätt haft ett vackert liv, men som nu hamnat i en livskris = nått en livsavgörande vändpunkt.

Mannen i sig är kanske inte den mest spännande personen men de karaktärer som omger honom är det desto mer.
Från första meningen vill jag bara glupa i mig den här boken med dess språk, karaktärer och gripande historia. Mums!

och det vänder faktiskt.
På en gård bland en massa djur och barn, hos en kvinna med en minst lika dramatisk och gripande berättelse som mannens, där vänder det.

Anders Ekborg gör en av de finaste uppläsningar jag hört!

Midaqq-gränden, av Naguib Mahfouz

2010-11-24T14:25:00.000+01:00

På min resa
jorden runt
har jag nu besökt och lämnat Egypten och Kairo.
Det har varit en högst angenäm visstelse.
"Mycket vittnar om att Midaqq-gränder är en ädelsten från gågna tider och att den en gång strålat som en stjärna i Kairos ärofulla historia."
Så börjar denna historia och jag blir genast mycket intresserad av denna gränd.
Vi får blicka in i dess inskränkta och begränsade värld och följa livet där under några månader.
Vi får lära känna dess invånare - deras vanor, deras drömmar och längtan, deras vardag och deras tankar.

Jag känner verkligen hur jag har fått uppleva Egyptens Kairo under 40-talet.
Jag fascineras över hur författaren framställer sin samtid nästan som hade han våra nutidsglasögon på.
Jag undrar för vem han skrev. Var det för sitt eget folk eller för resten av världen? Elelr både och?

Mest imponeras jag nog av hur han beskriver kvinnan.
Hur hon här, till skillnad från i
Sultanbrudens skugga
verkar vara ganska fri.
Han målar upp många starka, driftiga, dominanta och självständiga kvinnor.
Samtidigt är de ändå så underkastade mannen och hans värld.
Hon är fri att gå ut men ändå innestängd mellan hemmets väggar, beroende av mannens inkomst.
Om hon inte är änka. Då verkar hon ha större friheter.
och vad händer med den flicka som inte längtar efter att föda och fostra barn? En flicka som har andra drömmar?

Mahfouz är sannerligen en god berättare och är en av få nobelpristagare som lyckas få mig på kroken.
Om jag ska ha något att invända mot boken så är det möjligen dess ibland lite väl långa och tröttsamma dialoger. Framför allt när det handlar om människor som är osams.
Men det är ingen stor grej och jag blir samtidigt nyfiken på om det är ett författardrag eller om det faktiskt var så man bråkade i små gränder i Kairo under 40-talet.

(Finns inte som ljudbok.)

Sultanbrudens skugga, av Assia Djebar

2010-11-11T09:23:00.000+01:00

Det gick ju inte så bra för mig i Nordamerika i oktober. Jag tänker
återkomma dit men nu, när blötsnön ligger tung utanför fönstret, har jag fortsatt
resan jorden runt
och landat i Afrika.

"Sultanbrudens skugga" handlar om två algeriska kvinnor - Isma som gjort sig fri från sin make och Hajila som blir hennes efterträdare.
Isma som verkligen en gång älskat sin make och i njutning och glädje delat dennes säng är stark. Kanske lyckas hon bryta med honom och hans dominans just för att han älskar henne så.
Hajila är också stark på sitt sätt men mellan henne och maken finns ingen kärlek och närhet.

Det här är en bok som bland annat berättar om kvinnoförtryck, kvinnovärlden innanför hemmets väggar, friheten utanför, misshandel och våldtäkt, kärlek och njutning, slöjans makt och befrielsen i det turkiska badets hetta och kyla.

Att läsa "Sultanbrudens skugga" var nyttigt för mig då jag har fått närma mig en värld som är så långt från min egen.
Den är vackert skriven och berättad men lite väl poetisk för min smak.
Ja, alltså jag gillar ju poesi.
Skriver ju t.o.m lite själv.
Men jag vill förstå den och det gör jag inte riktigt i det här fallet.
Kanske är det kulturellt - Afrika når inte riktigt fram till mig - kanske är jag inte tillräckligt kulturell... Antagligen är det lite av varje.

Jag är i alla fall glad över mitt första afrikastopp.
Nu befinner jag mig i Egypten och det är grejer det!
Återkommer förstås med en rapport här ifrån när jag är färdig.

Jag hade verkligen för mig att jag sett Sultanbrudens skugga som ljudbok men nu hittar jag den ingenstans. Så jag tror bara den finns som talbok.

Skraplotter, av Kerstin Ekman

2010-11-06T12:44:00.002+01:00

Jaha, så var sista delen i Ekmans serie Vargskinnet äntligen utläst.
Det var ingen rolig historia.
Detta var jag emellertid beredd på eftersom
Sista rompan
(andra delen i serien) var riktigt seg.och trälig.
Enda anledningen till att jag läste den här var att jag köpte den samtidigt som den förra och ville ge den en chans.
Desutom har jag svårt att lämna karaktärer som jag från början tyckt mycket om.

Skraplotter boken var alltså inte någon höjdare och jag var flera gånger på väg att lägga ner den.
Men berättelsen - som mest handlade om tragiska människor - höll mig kvar på något sätt även om jag bitvis sov mig igenom.

Som ni förstår rekommenderar jag inte den här boken men första delen - Guds barmhärtighet - är helt fantastisk och bör inte missas.

Boken hjälps upp en del av Helena Brodins gudomliga uppläsning.

och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla, av Håkan Nesser

2010-10-25T13:40:00.003+02:00

Ingen Nesser utaen en deckarhistoria...
Och ni vet ju vad jag tycker om deckare...
men ska jag ändå läsa deckare så är Nesser ett ok alternativ.
Jag gillar honom. Särskilt gillar jag hans egna uppläsningar.

I "och Piccadilly Circus ligger inte i Kumla" är inte själva deckargrejen riktigt i centrum.
Det skulle i och för sig inte bli någon berättelse utan den men det här är främst en ganska klassisk ungdomsskildring.
En förälskad tonårspojke i en liten håla på 60-talet.
Ganska kul, ganska underhållande och så inte så mycket mer...
Lätt och avkopplande läsning helt enkelt.

Lite extra krydda blir det föresten för mig av att boken är fylld av namn på platser från mina egna barndomstrakter.

Och vinnaren är! - And the winner is!

2010-10-21T09:52:00.000+02:00

So, the winner of
Marica Källner's
book
"Livets små egenheter"
is
Cassio C. Carmo.
Congratulations!

Ni missar väl inte...

2010-10-20T14:37:00.000+02:00

...utlottningen av den fina boken "Livets små egenheter" av fotokonstnären Marica Källner!
Klicka
HÄR
och delta!

Ingen bra start i Nordamerika...

2010-10-19T20:00:00.000+02:00

På färden
runt jorden
har visstelsen i nordamerika hittills inte gått så bra...

När jag kom hem från bb och läst läst ut Andarnas hus högg jag glupskt in på Paul Austers Illusionernas bok.
Men den var för hårdtuggad för mig.
Första kapitlet var ok. Visserligen ganska tråkigt men jag tänkte att det nog kunde bli bra. Under andra kapitlet tappade Auster mig helt.
Dansande mustascher är inget för mig alls helt enkelt.

Jag bara somnade så jag la ner.
Till min stora glädje kom Och var hrö du hemma från biblan så lägligt. Jaha, då var den cd-skivan (talbok) helt sarjad och gick inte att läsa.
Så jag måste på nåt sätt ta mig till biblan nån dag och fixa en ny.
Inte så lätt med bäbis men det ska väl ordna sig.

Som sagt, ingen jättebra start men jag kommer nog igen...

Andarnas hus, av Isabel Allende

2010-10-15T12:19:00.003+02:00

På min väg
runt jorden
blev jag kvar lite längre än tänkt i syd/mellanamerika.
Det beror på att den bok jag helst ville läsa - "Andarnas hus" - tog tid på sig att anlända från biblioteket.

Men nu är den läst och oh vilken härlig upplevelse!
"Andarnas hus" är en fyllig och annorlunda släktkrönika.
Karaktärerna är minst sagt speciella och handlingen slingrar och krumbuktar sig via dessa människor och en bit av Chiles historia på ett härligt sätt som känns unikt och mycket levande.
Språket är en fröjd och framställningen har den sorts humor som kan få mig att skratta högt. Samtidigt finns där ett djupt allvar och jag växlar mellan skratt och värk i hjärta och själ.

Allende är en otrolig författare och den här boken rekommenderar jag å det varmaste.
Likaså hennes bok
Inés min själs älskade
som är en helt annan sorts historia men ett fantastiskt porträtt av en fantastisk kvinna.

(Andarnas hus finns inte som ljudbok.)

Vår älskade Molly är kommen till världen!!!

2010-10-13T11:40:00.000+02:00

Oj, vad jag har velat uppdatera bloggen men det har bara inte funnits tid (det senaste inlägget var schemalagt...).

För, för drygt en vecka sen kom vår Molly till världen.
5/10 kl 08.46 drog hon sitt första andetag.

Jag skulle verkligen vilja lägga upp en bild på henne men blogger och min skärmläsare (det program som översätter till punktskrift och tal) är inte riktigt kompatibla när det gäller den funktionen. Jag behöver hjälp av Jonatan men vi är ju aldrig vid datorerna samtidigt nu för tiden.

Men
här
har han lagt upp ett litet album med några bilder om ni vill kika in.

Bloggandet blir som sagt väldigt eftersatt men läsningen funkar bra hittills.
Att amma och läsa är ju toppen!
Jag har läst ut andarnas hus och jag ska blogga om den så snart jag bara hinner.

Hoppas ni alla har det bra i det fina höstvädret!

Livets små egenheter - en utlottning du inte får missa

2010-10-07T11:00:00.001+02:00

Idag fyller bloggen min två år.
För att fira detta och för att uppmuntra min oerhört ambitiösa och duktiga syster
Marica Källner
vill jag lotta ut hennes fotobok
Livets små egenheter.

På bokens baksida står följande:
"Livets små egenheter är titeln på konstnären Marica Källners fotobok.
Marica ser en fotografisk möjlighet i nästan alla de små egenheter
som vardagslivet ger.
Hon inriktar sig främst för porträttfotografering,
men i denna bok finns även ett par naturbilder.
Marica har använt sig av ett flertal modeller,
både ambitiösa (däribland Sharon Grentzelius)
och en hel del hjälpsamma vänner och familjemedlemmar.
Vissa bilder gestaltar hon själv
och hon kallar de bilderna för ett porträtt av en känsla."

Om du vill vinna denna fina bok vill jag förstås att du låter mig veta det i en kommentar här, men också att du skriver ett blogginlägg där du berättar om utlottningen och länkar till den och till
Maricas hemsida.

Den är nämligen väl värd ett besök.

Har du ingen blogg går det bra att vara med ändå men tipsa då gärna någon konst- och kulturintresserad i din närhet.

Dragning 21/10.

Välkommen och lycka till!

En vecka kvar... Hur blir det sen?

2010-10-04T11:19:00.000+02:00

Idag är det precis en vecka kvar till beräknat förlossningsdatum...
Det skulle förstås inte alls göra oss något om det blev tidigare men det kan ju lika gärna bli två veckor senare...
När det är första barnet så här är ju senare troligare än tidigare.
Det viktigaste för mig är att det får gå naturligt till - inget igångsättande eller kejsarsnitt.
Ja ja, vi får se, vi får se. Spännande är det.

Nu när jag går här hemma har jag massor med tid för att läsa och det är underbart.
När jag hittar en bok jag dras in i har jag den i öronen nästan hela tiden.
Jag har sagt det förut men jag säger det igen - ljudböcker och talböcker är så superbra att plugga in när man gör hemmasysslor. Idag har jag t ex röjt köket, fixat i tvättstugan, matat hönsen och tömt alla krukor med vissnade tomat- och gurkplantor med Andarnas hus i öronen.
Jag blir alltid så mycket mer motiverad att göra allt sånt där när jag har en bra bok till hands.

men hur blir det sen? Snart? När vi har en liten bäbis här hemma.
Jag inbillar mig att jag kommer kunna fortsätta läsa.
Jag inbillar mig att jag kommer ha en massa bra tillfällen. Som t ex vid amning barnvagnspromenader och under de vanliga sysslorna när bäbisen förhoppningsvis sover.

"Icke" säger min svärmor.
Vad säger ni?
Kan, orkar och vill man fokusera på böcker när man har ett spädbarn?

Jag tycker att det borde gå.
Lika väl som att sitta och glo på meningslösa tv-serier som så många småbarnsföräldrar verkar ägna så mycket tid åt...

Det brinnande havet, av Erik Eriksson

2010-10-03T09:35:00.001+02:00

"Det brinnande havet" utspelar sig under åren kring sekelskiftet 1700-1800-tal och handlar om Johanna och börjar med att berätta om hur hon vid 13 års ålder mister sin far när han är ute med postbåten under en storm.

Det är krig i Europa och ryssland hotar Sveriges östkust. Grisslehamn som gränsar till Åland får ett centralt läge.
Här finns också en telegraf som förmedlar viktiga budskap över havet.

Johanna får arbete som piga i posthuset och får därigenom träffa många olika människor som besöker postmästaren och hans fru på sin genomresa.
Däribland en viss sergeant....

Tja, det är en helt ok bok men inte mycket mer än så.
Jag gillar den historielektion som bjuds. Det är ju till stor del det jag vill ha när jag läser historiska romaner.
Boken är också relativt välskriven även om det inte är något hisnande vackert språk.
Men själva historien... Nä sådär alltså. Jag tycker att den är alldeles för klassisk och förutsägbar. Ni vet av typen "vi har hört den förut". Det kan ju vara trevligt ibland men inte i det här fallet.

Det tog tid att komma igenom boken. Inte för att den var tung eller svårläst utan bara för att den inte grep tag. Jag längtade inte efter att fortsätta helt enkelt.

Kanske är jag lite extra kräsen eftersom det här är en favoritgenre och har rätt höga krav på den här sortens böcker.
Jag tror säkert att många kan uppskatta det brinnande havet.

Uppläsaren Kerstin Weigl var för mig en ny bekantskap. Hon betonar lite märklgit ibland kan jag tycka men gör annars en lågmäld och behaglig uppläsning.

Årets ljudbokspris

2010-09-29T08:57:00.000+02:00

På bokmässan (som jag inte heller detta år kunde vara med på p.g.a en viss uppsväld kroppsdel...) delades
Iris Ljudbokspris
ut.

I år gick priset till Jonas Jonasson för boken "Hundraåringen som klev ut genom fönstret och försvann" och till bokens uppläsare Björn Granath.

Jag har inte läst boken men är nu riktigt sugen.
Det var väldigt länge sen som jag hörde Granath i någon uppläsning men jag gillar honom.
Jag tror att de flesta böcker jag hört med honom har varit rätt obehagliga, något somv erkligen passar hans röst.
Jonassons bok däremot ska ju vara väldigt rolig och det skulle vara kul att få höra Granath göra en sådan gestaltning.

Boken i sig är jag också nyfiken på så nu får den åka upp på min boklista.

Berlinerpopplarna, av Anne B Ragde

2010-09-24T10:58:00.000+02:00

Tre bröder.
Den äldste lever med sin mor och för sina grisar på släktgården.
Mellanbrodern driver begravningsbyrå i trakten och har inte besökt gården på sju år.
Den yngste, sladdbarnet, lever i Köpenhamn med sin sambo och har inte varit hemma på gården sedan han lämnat den för tjugo år sedan för att slippa vara byggdens "fjolla".

På gården finns också bördernas fader men han räknas liksom inte. Osynlig, onödig och föraktad går han där och gör vad han blir tillsagd.
Så finns också dottern till den äldste brodern.
Hon har inte haft mycket kontakt med sin far men de ringer varandra några gånger per år.

Så hamnar brödernas mor, släktgårdens härskarinna, på dödsbädden och allt blir förändrat och upp och nedpåvänt.

Det tog et tag för mig att fångas av den här boken och dess karaktärer.
Faktiskt nästan halva boken. Den kändes så seg och gick så långsamt framåt i handlingen.
Den största orsaken till detta är de långa utläggningarna om hur ett hembesök inför begravning, liksvepning, grisskötsel, mjölkning m.m går till.

Jag gillar verkligen författare som gjort ordentlig research. Det finns få saker som stör mig så mycket i en bok eller text som när berättaren enbart går på sina fördomar, förutfattade meningar och otillräckliga kunskaper.
Jag vill verkligen inte lägga sordin på någons fantasi men vill man ha en trovärdig och välskriven historia behöver vissa saker faktiskt kollas upp.
Antagligen en av anledningarna till att jag inte tar mig för att skriva någon roman. Det påminner allt för mycket om uppsatsskrivning på universitetet...

Vad jag vill komma fram till med det stickspåret är att det känns som att Ragde faktiskt vet vad hon snackar om.
Som bonnunge, naturbruksgymnasieelev och med föräldrar som under de senaste åren varit inom begravningsbranchen anser jag mig kunna avgöra det.
Det är imponerande men hon gör för stor grej av det.
Kanske är det för att jag redan vet hur det går till men jag vill inte ha föreläsningar. De känns inte som någon naturlig del i berättelsens flöde.

men, det är främst i den första halvan av boken de här kunskapsdemonstrationerna förekommer, då varje karaktär presenteras. När det är avklarat sätter berättelsen mer fart och jag dras in i den, börjar fästa mig vid karaktärerna.
Och just när det börjar bli riktigt bra tar det slut...
Och ja, jo, jag vill nog läsa nästa del i serien också. Jag kan ju inte lämna den här familjen nu i det här skedet då saker och ting faktiskt verkar börja hända.

Irene Lindh gör som vanligt ett gott arbete som uppläsare.

10 i topp ljudboksuppläsare

2010-09-22T11:14:00.000+02:00

Det är sannerligen på tiden att jag, som förmodligen är en av bokblogosfärens största ljudbokskonsumenter, sammanställer och presenterar mina favorituppläsare.

Det blir en "tio i topp" men utan inbördes ordning eftersom de här ljudboksuppläsarna har sina egna kvaliteer som inte riktigt går att rangordna.

Här kommer de alltså:

1. Katarina Ewerlöf är en av de mest fantastiska uppläsare man kan tänka sig. Hon lyckas med allt. Förmodligen skulle hon kunna få vilken skitbok som helst att bli riktigt njutbar.
Men exempel på bra böcker som hon har läst in är Sista chansen av Marian Keyes, Brännmärkt av Catharina Ingelman-Sundberg och
Mig äger ingen av Åsa Linderborg.

2. Johan Rabaeus är en uppläsare som jagständigt lovordar. Jag gillar honom verkligen!
Mitt första möte med honom var i Liftarens guide-serien (av vilka enbart de tre första finns som ljudböcker) och han gör det redan galna än galnare. varje karaktär får sin egen röst och dialekt och hans tolkning av berättelsen är sjukt bra och rolig.
Men det finns andra böcker som detta med galna röster inte passar lika bra i och det är lätt att tro att en sån här uppläsare inte riktigt har känslan för det. Men det har Rabaeus.

Berättelsen om Pi,

Katedralen vid havet
och
Marley och jag
är exempel på detta.

3. Gunilla Röör med sina mjuka, känslofyllda uppläsningar har sin givna plats i denna lilsta. Hennes röst når rakt in i hjärtat.
Tips på bra böcker hon har läst in är Sue Monk Kids
Jungfrutronen
och
Honungsbiets hemliga liv

4. Jag är en av alla världens Harry Potter-älskare och då måste förstås Krister Henriksson nämnas.
Likt Johan Rabaeus ger han karaktärerna olika röster och jag gillar absolut hans tolkningar.
Deras förmåga att vara lyhörda för olika stämningar har de också gemensamt.
Jag tror faktiskt att jag bara har läst en bok som han har läst in utanför Potter-serien och det är den fantastiska Flyga drake av Khaled Hosseini.
En uppläsning han gör med bravur.

5. Rachel Mohlin är uppläsare av de flesta av Marian Keyes inlästa böcker. Förutom dessa har jag också hört henne i
Kärlek, vänskap och choklad av Alexander McCall Smith.
Hon gör otroligt charmiga tolkningar och lyfter fram berättelsen på ett speciellt sätt.
Hon är toppen helt enkelt.

6. Per Lagergren läser in Richard Bachs
Måsen.
Det är den enda uppläsning av honom jag hört men jag tycker mycket om den. Finstämt och berörande.

7. Helena Brodin är bl.a uppläsare till Kerstine Ekmans serie Vargskinnet.
Det gör hon helt otroligt bra med känsla och inlevelse.

8. En uppläsare jag skulle vilja stifta närmare bekantskap med är Eric Ericson.
Den enda bok jag läst med honom är
Vem vill bli miljardär av Vikas Swarup
och han gör det så fint.
Mera Ericson!

9. Det finns många bra författaruppläsningar och en tänkte jag ta med här.
Viveca Lärn läser ofta in sina egna böcker och det är jag så glad för. Jag skulle önska att hon kom hem till mig och satt på min sängkant och läste när jag skulle sova.

10. För inte så länge sen läste jag
Kalla det vad faan du vill
och blev våldsamt imponerad av Sanna Perssons uppläsning och tolkning av boken.
Det märks att hon har lagt ner mycket kraft och energi på att göra det bra och få till dialekt, attityd och brytning.
Jag vet inte om hon läst in något mer men hon har helt klart en plats i ljudboksuppläsare tio i topp.

Bubblare
Det finns en man som jag verkligen älskar. Vi har aldrig mötts men han har många gånger talat rakt in i mitt öra med sin fantastiskt vackra röst.
Mannen heter Ove Ström och är talboksinläsare.
Jag kan inte för mitt liv förstå att han inte har blivit anlitad av något förlag att läsa in ljudböcker.
Om nu mot all förmodan någon ljudboksförlagsperson skulle läsa det här inlägget - kontakta Ove Ström! Jag skulle nästan köpa vilken ljudbok som helst bara han är uppläsaren!

Ja, det var det.
Vilka är era ljudboksuppläsarfavosar?

Den sista läsaren, av David Toscana

2010-09-21T09:45:00.000+02:00

Mitt andra stopp i
Jordenruntresans
syd/mellanamerikavisstelse är Mexico och byn Icamole.

I Icamole finns ett nedlagt bibliotek och en avskedad bibliotekarie.
Denne bibliotekarie vägrar dock stänga biblioteket som är förlagt i hans eget hem.
Han ägnar dagarna åt att läsa böcker. De flesta får en censureringsstämpel och hamnar i "helvetet" = källaren. Några få faller honom i smaken och hamnar på de dammiga hyllorna.
När han inte läser är han konstant hungrig eftersom han inte längre får någon lön från staten.

En dag kommer hans son och berättar att han hittat en död flicka i sin brunn.
Lucio, som lever halvt i böckernas värld, identifierar flickan som en karaktär i en av hans favoritböcker. Sonen jämför han med en annan karaktär och ger honom en bok att läsa som ska hjälpa honom att lösa problemet med den vackra, unga, döda flickan.
När polisen dyker upp i byn och letar efter en försvunnen flicka "hjälper" han dessa på liknande sätt.

Verkligen en konstig och speciell historia det här. Men jag tycker om den! Ganska mycket tycker jag om den.
Den är fylld av ständiga hänvisningar till böcker och berättelser, sammanblandning av dikt och verklighet.
Det är en enkel men färgstark skildring av byn och byborna och vi får rätt så intimt bekanta oss med bibliotekarien Lucio och hans son.
Lätt rubbade känns de men jag tycker mig förstå mycket av det de är.
Så gillar jag den humor med vilken historien framförs.
En god läsupplevelse helt enkelt.

(Finns inte som ljudbok.)

Hurra!

2010-09-20T16:21:00.004+02:00

Efter att ha skrivit om "marley och jag" här på bloggen idag skrev jag även en liten recension om den på Bokus.
När jag kollade min mejl för en stund sen blev jag riktigt glatt överraskad.
Jag har nämligen vunnit 200 kr på Bokus för den recensionen!
Hurra!

Marley och jag, av John Grogan

2010-09-20T09:18:00.003+02:00

Marley och jag : livet och kärleken med världens värsta hund
Av John Grogan

Jenny och John Grogan är nygifta och går lite smått i barntankar. Men Jenny, som inte ens lyckas hålla en krukväxt vid liv, är orolig - kOmmer hon fixa modersskapet. Så eftersom båda två älskar hundar bestämmer de sig för att skaffa en valp att öva på.

Hem till dom flyttar en glad, gul labrador. Och visst lyckas de. Jenny har inga problem att hålla den lille vid liv.
Tvärt om. Den otroligt intensiva valpen växer upp till en kärleksfull, lojal, torgen och alldeles galen labradorhane. Ett 45 kg:s energiknippe som rusar genom livet som en bulldozer.
Efter att marley dykt upp i Jenny och Johns hem blir lviet aldrig mer sig likt...

Åh, vilken härlig bok!
Jag fick den i födelsedagspresent av bästa svärmor och den var mitt i prick.
Vi gillar båda hundar och avslappnande läsning så det här var verkligen en toppenkombo.

Att följa Marley och familjen Grogan gav mig många leenden och skratt. Det slut som är oundvikligt för alla hundar och hundägare fick mig förstås också att gråta floder.
För dom som har eller har haft hund känner man igen sig en hel del i mycket - glädjen, frustrationen, kärleken och sorgen.

Verkligen en skön bok att ta till om man vill läsa något lättsamt, roligt och inte allt för djupsinnigt och tankekrävande.

Uppläsare är Johan Rabaeus och jag tror at ni som följer min blogg vet vad jag tycker om honom. Han är suverän och gör verkligen den här boken rättvisa. Perfekt!

Jag tror att boken även har filmatiserats och i så fall vill jag verkligen se den filmen.

Jag blir nyfiken på författaren. Han skriver fantastiskt härligt. Under stor del av sin yrkesverksamma tid har han arbetat som krönikör och nu undrar jag om det möjligen har släppts någon krönikesamling av honom. Det borde det ha gjort. Måste kollas upp.

Trillat dit

2010-09-18T08:59:00.003+02:00

Som gravid får man en hel del reklam...
Jag har redan motstått en babybokklubb men här om dagen fick jag ett erbjudande som jag inte kunde motstå.

Det kom från
GoBoken
och innebar ett välkomstpaket värt över 600 kr som jag bara behövde betala frakt på. Det innehöll bland annat en sån där minnesbok där man kan skriva och sätta in kort och sånt och en lek- och lärföräldrabok.
Jag höl mig någon dag men sen beställde jag det.

Grejen är att jag hade nog inte beställt det om det inte vore för att jag blev väldigt nyfiken och intresserad av GoBokens koncept.
Det bygger nämligen på att man får ett paket i månaden som är anpassat för barnets ålder upp till sju års ålder.
Inga köpkrav och man kan avbeställa hela eller delar av månadens paket.
Så jag tycker det känns absolut värt att prova.
Är det inget att ha har jag inte förlorat något utan bara fått ett fint, gratis bokpaket.

Nu väntar jag mes spänning på att det ska dyka upp i brevlådan.
Och förstås också på att den egentliga mottagaren av paketet ska dyka upp.
Eller ut kanske rättare sagt.
Inte långt kvar nu...

Föresten, är det någon som har erfarenhet av den här barnbokklubben?

Tandooriälgen, av Zac O'Yeah

2010-09-16T10:43:00.001+02:00

Någon gång i framtiden har Göteborg förvandlats till Gautampuri efter att Europa valt att bli union med Asien framför ett unionskap med USA.
Klimatförändringarna har slagit till och Gautampuri är nu en het och fuktig plats att bo på.

Folktjänstemannen Herman Barsk är ute på patrull för att hålla ordning på de "asociala" och går till et av stamhaken - Tandooriälgen - för att få sig lite mat.
Men där är saker och ting ganska underliga och efter att kocken serverat Barsk hans lever smiter hon ut på baksidan av restaurangen. Barsk blir förstås misstänksam och när han upptäcker vad som är på tok bajsar han på sig, kräks och bestämmer sig för att bli vegetarian...

Jaha, jag som inte gillar deckare har gjort det igen - läst just en deckare.
Men den här gången känner jag mig inte besviken och känner inte heller at jag kastat bort tid och pengar.
Visst, själva deckargåtan tycks mig rätt ointressant. Så också den typiska polisen/folktjänstemannen - slutkörd, ensamstående, äcklig, ganska misslyckad, sjungandes på sista versen men snäll.
Jag fångas som vanligt inte särskilt mhycket av vare sig karaktärerna eller själva historien.
Ändå var det här väl värt sin läsning.
Det beror på de omständigheter under vilka händelserna utspelas.

Dystopier fascinerar mig och även om det här är tillspetsat och verkar ha gått lite väl fort alltihop så finns mycket i framtidsbilden som inte alls känns som någon omöjlighet - de ekonomiska förhållandena, överbefolkningen, Asien som breder ut sig och tar över, den allt mer utbredda vegetarianismen, ett "common language" m.m.
Verkligen spännande och intressant.

Sedan har jag lite svårt att förstå varför man gått tillbaka till videokassetter och varför Internet havererat istället för att utvecklas men äh, det bidrar ju bara mer till dystopikänslan så det är rätt ok.

Om jag ska vara helt ärlig så blir det faktiskt även aningens nervkittlande på slutet. Men bara aningens...

Uppläsare är Magnus Roosmann och han är verkligen som klippt och skuren för den här sortens böcker.

Skrivutmaning 2010:246 - Ett undantag

2010-09-09T07:32:00.004+02:00

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om ett undantag."

Han svalde hårt tre gånger innan han klev in på chefens kontor.
Där satt hon, majestätisk och kall bakom sitt stora skrivbord. Hon vare sig sa något eller såg på honom där han nervöst stod innanför dörren. Hennes isblå ögon stirrade stint in i datorskärmen medan de röda naglarna smattrade på tangentbordet.

Tystnaden sträcktes ut och han kände hur han bara ville fly därifrån.
Frågorna snurrade i huvudet. Vad kunde hon vilja? Vad hade han gjort? Hade han gjort något? Var det något han inte hade gjort?

Till slut verkade hon vara klar med vad hon nu höll på med och hon vände sig ifrån datorn och fäste sin blick på honom.
- Sätt dig ner.
Han snubblade fram till stolen och dunsade förskräckt ner på den.
- Jaha?
"Jaha"? Vad menade hon?
- Öhmmm?
- Ja, jag väntar på en förklaring.
- Förlåt, men jag förstår inte...
Magen knöt sig. Vad var det frågan om?
- Du förstår precis. Jag vill veta varför du stjäl från företaget.
Han hajade till.
- Stjäl?! Vad skulle jag ha stulit?! Jag...
- Alltså, jag vill inte ha några lögner här. Jag vet vad som har hänt och det finns vittnen till det. Du har flera gånger stulit från vårt lager och nu vill jag dels ha en bekännelse, dels vill jag veta hur du kunde göra något så idiotiskt. Trodde du inte att jag skulle få veta?
- Nej men, jag har verkligen inte...
Ett hårt slag med hennes handflata mot skrivbordet avbröt honom.
- Du förstår vad jag måste göra va?
Han bara stirrade. Hennes blixtrande ögon och hårda röda mun hypnotiserade honom.
- Jag måste naturligtvis avskeda dig och sedan måste det här polisanmälas.

Det här kunde bara inte vara sant. Han var helt oskyldig. Han tyckte att han skötte sitt arbete bra. Vem hade hittat på det här? Han kunde inte tänka sig att någon av arbetskamraterna skulle ha gjort det. De kom ju bra överens allihop. Det var en skön stämning i laget (så länge chefen höll sig på sitt kontor), de samarbetade bra och hade ofta kul ihop.

- Nej, men snälla, det är ett misstag.
- Ett misstag? Kan du bevisa det?
Han sänkte huvudet. Hur skulle han kunna göra det?
- Nej.
- Tänkte väl det. Och som sagt det här måste få allvarliga följder. Så här kan vi inte ha det på vårt företag. Anställda som skäl.

Tystnad, tung och plågsam.
Hon höll hans blick i ett järngrepp.
- Om inte...
Hans hjärta tog ett skutt.
- Ja?
Hon suckade sorgset.
- Jo, men jag tror ju att du egentligen är en bra grabb. Det vore ju synd om du förstörde ditt liv p.g.a en sån här dumhet.
Hennes ansiktsdrag hade mjuknat något.

Va, vad var det fråga om nu? Han kände sig helt förvirrad.
Hon fortsatte:
- Jag vore en mycket svag chef om jag inte lät det här få några konsekvenser men...
Hon tycktes fundera.
- Men kanske kan jag för dig, den här gången, göra ett undantag.
- Öh...
- Om jag gör det, kan du då lova att aldrig mer göra om det här?

Vad var det meningen att han skulle svara? Var det här ett trick för att få honom att erkänna? men egentligen hade han inget att förlora. Han kunde inte bevisa sin oskuld och det kunde väl inte vara något farligt i att lova att inte göra om något han aldrig ens gjort.
Men om det inte var ett trick, vad hade då fått henne att ändra sig så plötsligt?

- Ja, självklart lovar jag det.
Hennes leende fick honom att rysa.
- Bra, då drar vi ett streck över det här.
Han suckade lättat samtidigt som han fortfarande kände sig helt förvirrad. Vem hade anklagat honom för det här? Sulle det hända igen och hur skulle han i så fall komma ur det.
Ja ja, det fick bli ett senare bekymmer. Nu var han tacksam att det löpt ut väl och vile bara ut ur det här rummet.
- Men, då vill jag förstås ha någonting i gengälld...
Den enorma lättnad som han upplevde och längtan efter at komma där ifrån fick honom att utan att tveka eller tänka efter säga:
- Visst, vad du vill!
Ännu ett av de där hemska leendena. Liksom hungrigt, lystet, ondskefullt.
- Bra.
Hon reste sig och han var på väg att göra det samma.
- Nej nej, sitt kvar du.
Han sjönk tillbaka i stolen.

Hon gick runt skrivbordet och bort till dörren som hon låste.
Sedan ställde hon sig framför honom.
- Så där ja, nu blir vi inte störda.
han såg upp på henne och nu började förståelsen gro inom honom. Han såg att hon såg det i hans ögon. Han mådde illa. Hur kunde det här bara hända?

- Bra, du fattar. Du är en riktigt smart och duktig pojke du.
Utstuderat sakta tog hon av sig kavajen, la den ifrån sig på skrivbordet och satte sig sedan gränsle över hans lår.
- Vi ska nog komma överens du och jag.

Stjärnans ögonblick, av Clarice Lispector

2010-09-08T18:56:00.003+02:00

Så har
Jordenruntresan
dragit igång igen efter somamruppehållet.
Det känns väldigt roligt.

Nu är det syd/mellanamerika som gäller och här (om nu biblan inte sätter käppar i hjulet) har jag tänkt spendera en hel del tid.
Faktiskt ska jag försöka läsa alla tre böckerna.

Mitt första resstopp blev Brasielien genom Lispectors Stjärnans ögonblick.
Egentligen den bok jag var minst sugen på att läsa men den första jag fick tag på.
Eftersom den är kort tänkte jag att jag skulle läsa den trots min skeptism. (Skeptism, hter det så?)

Stjärnans ögonblick var mycket riktigt inte heller precis något för mig.
Lite för psykologisk och inåtskådande på något vis.
Jag förstår mig inte riktigt på den helt enkelt. Så är det ofta när böcker och texter blir allt för konstnärliga. Visst uppskattar jag böcker med djup men jag är en sån person som föredrar när det framställs på ett inte allt för hårdtuggat och svårsmält vis.

Språket är mycket vackert. Hela berättelsen är vacker på sitt märkliga och tragiska vis.
Särskilt tycker jag om slutscenen. Den är skarp och liksom tyst. Som en film när alla ljud upphör och inte ens någon filmmusik finns där. Kanske bara ekande hjärtslag.

Boken har absolut sin skönhet och jag är säker på att mer djupsinniga och poetiska människor än jag verkligen kan uppskatta den. Även människor med större intresse för psykologi kan nog tycka att det är en riktig höjdare.

Boken finns inte som ljudbok utan jag har läst den som talbok. Inläsningen görs av min absoluta favorit, Ove Ström, vilket trots allt bidrar till en njutningsfull upplevelse.

Kanske borde jag säga något om handlingen men jag tycker det är svårt.
Det finns två huvudpersoner. Den ena är den manlige författaren som fångat en flickas blick och utifrån detta skapat den andra huvudpersonen - flickan.
Flickan han förälskat sig i, som han inte vill men bara måste skriva om.
Flickan som ingen ser, som inget förväntar sig av livet och som plockar varje smula som kastas åt henne.

Egentligen handlar boken mer om den här författaren än om flickan och vi påminns hela tiden om att det är han som har hittat på henne. Att det är hans eget inre vi får ta del av.
Samtidigt påpekar han att bara för att det är påhittat är det inte osannt. Det tycker jag om.
Ja, mer kan och ska jag nog inte säga om handlingen.

Just det. Det talas mycket om att Lispectors humor som tydligen ska vara framträdande i den här boken.
I så fall har hon och jag inte på något vis samma sorts humor. Jag tycker nämligen inte att Stjärnans ögonblick är det minsta rolig.

Prinsen och tiggargossen, av Mark Twain

2010-09-07T15:21:00.002+02:00

En fatig pojke i Londons slumkvarter finner sig utan vidare i sin lott. Står ut med smuts, misshandel och människors hån. Han lever ett fritt liv och har en mor och systrar som älskar honom även om han dagligen får stryk av sin farmor och sin pappa. Men han har en dröm och det är att bara en enda gång få se en riktig prins.

Denna dröm går en dag i uppfyllelse och mer därtill. Prinsen bjuder in tiggarpojken till sitt gemak och där byter de för skojs skull kläder. Så händer det sig förstås att de båda pojkarna förväxlas.

Prinsen blir utslängd från slottet och får vara med om alla möjliga äventyr. Han får uppleva hur det är att vara fattig. Han får se hur folket lever.
Han möter ädla och lumpna människor. Bland dessa en hemvändande soldat, ett luffarband, en galen eremit och en snäll bondfamilj.
Han hamnar till coh med i fängelse.

Undertiden har tiggargossen fullt upp med att vara prins. Han har ingen aning om hur man gör och ingen tror honom när han påstår att han inte är prinsen. Rykten börjar spridas att rikets prins blivit sinnessjuk.

Denna klassiker är en verklig saga som innehåller äventyr, storslagenhet, ädelmod, värme, prinsar och prinsessor.
Men det är också en berättelse om 1500-talets London med dess omligande landsbygd. Under sagans yta får vi beskrivet hur människor levde och hade det.
Förmodligen ska den historiebeskrvningen inte läsas helt okritiskt men det är ändå en verklig värld och inte en sagovärld som beskrivs.

Jag gillar den här boken. Mysig läsning. Det är roligt att läsa gamla klassiker som speglar, inte bara tiden för historien, utan också den tid författaren lever i - värderingar, tankegångar, levnadsvillkor m.m.

Uppläsaren Örjan Blix har jag hört många gånger men aldrig förr i ljudboksformat. Han är ganska ofta förekommande bland talboksinläsarna.
han gör hur som helst en schyst uppläsning, proffs som han är.

Gränsöverskridande böcker

2010-09-06T08:26:00.003+02:00

Vixxtorias lilla enkät om gränsöverskridande böcker
tyckte jag mycket om.
Bra, utmanande och roliga frågor som jag gärna vill svara på.
Så här kommer mina svar:

1. En bok som fick dig att bokstavligt talat missa bussen/bränna vid middagen/låta badvattnet rinna över/glömma att gratta din älskling på födelsedagen/motsvarande:

Det händer ofta att jag försummar saker p.g.a läsning. Men sällan riktigt så där allvarligt.Ofta handlar det om att jag är så ivrig på att få läsa så jag glömmer att ringa nåt viktigt samtal eller så men det kan man ju alltid göra nästa dag...
Däremot har jag skolkat p.g.a läsning.
När jag läste Å andra sidan av Marian Keyes stängde jag in mig på mitt studentrum tills boken helt enkelt var utläst. Jag sket i det plugg jag verkligen hade behövt göra och jag lät bli att gå på de första föreläsningstimmarna...

2. Ett namn ur en bok (eller på en författare) som du redan har gett eller allvarligt överväger att ge ditt barn (eller häst eller hund eller marsvin eller
bil):

Oh ja! Vår hund heter Lovis, jag hade en kanin som hette Silke (efter en skön snubbe i Eddings serie Sagan om Belgarion), en kat vid namn Cornelia (som jag plockat ur Sandemos Isfolkets släktträd), om jag själv fick bestämma (vilket jag inte helt får) skulle en ev son få heta Simon (Bibeln + Simon och ekarna) osv osv.

3. En plats som du besökt bara för att den nämnts i en bok (eller för att en författare har bott där/gett namn till en pub där/kastat en äppelskrott där):

Nej, det kan jag inte komma på någon. Däremot finns förstås en massa platser jag skulle vilja besöka.
Kanske framför allt New Orlin där vampyren Louis i En vampyrs bekännelse blir till.
Jag har inga höga förväntningar på den staden men Louis (och de andra) har funnits i mit hjärta sedan jag första gången läste boken/serien och jag längtar liksom dit.

4. En tavla som skulle bli en bra bok?

Det första jag kommer att tänka på är tavlan
"Kan du inte tala?".
Kanske p.g.a två saker. Tavlor är inte min grej eftersom jag ser dom så dåligt. Men den här tavlan hade jag i gips över sängen när jag var liten och jag kunde känna på den, följa konturerna av pojken och hunden, utforska detaljerna med fingrarna.
Dels tycker jag om barnböcker (fast det här skulle lika gärna kunna vara en vuxenbok), böcker som handlar om djur och kanske framför allt djur som på något vis kommuniserar med människor.
Det känns som om det finns en historia bakom de här två, pojken och hunden.Jag undrar så vem pojken är, vilken bakgrund han har, om hunden är hans egen, varför han längtar så efter att få svar från djuret osv.

5. Det är mycket tjat om böcker som blir film (och dåliga filmatiseringar av bra böcker), men vilken låt skulle kunna bli en bra bok?

Jag tänker mig något av Cornelis. Nästan vilken som helst faktiskt. Men ett exempel kan vara Dekadans.

Alvina förlag ger ut miljömärkta barnböcker!

2010-09-05T17:31:00.005+02:00

Via Svanens nyhetsbrev har jag just fått reda på att
Alvina Förlag
i år har gett ut Sveriges första miljömärkta pekbok.
Det är boken Sommar av Sara Lundberg.

Från och med i år blir alla förlagets barnböcker miljömärkta. Är det inte fantastiskt?!
För er bokbloggare med barn kanske inte det här är en nyhet men jag blev i alla fall väldigt glatt överraskad.
Väldigt lägligt för oss som ju snart har en liten en här hemma.
Jag längtar verkligen tills det är dags att köpa böcker till denna lilla person och att det dessutom numera finns miljömärkning på vissa av dom gör det hela ännu roligare.

Här
kan ni läsa mer om Alvins miljömärkning av barnböcker.

Evas bok, av Marianne Fredriksson

2010-09-03T07:07:00.003+02:00

Efter att Kain slagit ihjäl Abel kan Eva inte sörja.
Hon återvänder till sitt barndoms paradis för att få någon slags förlösning. För att få svar på många frågor och för att försöka minnas.
Så blir det men det leder också till mycket smärta för både henne och hennes älskade Adam.

Det här är den andra omläsningen jag gör på kort tid. Duktigt av mig!
Jag läste Evas bok någon gång i tonåren och tyckte oerhört mycket om den.
Det gör jag fortfarande! Nu, när jag har bibelvetenskapen i botten, blir Fredrikssons skildringar av bibliska berättelser ännu mer intressanta.

Hon levande- och verkliggör bibelns mytiska berättelser på ett sätt som gör dom trovärdiga. Hon utplånar det ananrs så svart-vita budskapet till någont som på riktigt förklarar människan och hennes olika relatinoer - till sig själv, till varandra, till skapelsen och till Gud.

Marianne Fredriksson är en av mina absoluta favoriter när det gäller svenska författare. Både pga av hennes fantastiska berättelser och hennes underbara, målande och rika språk.

En härlig återbekantskap var det här och nu ska jag hålla utkik på Tradera efter resterande böcker i serien.

Marie Richardson gör en mycket korekt, fin och mjuk uppläsning.

Kalla det vad faan du vill, av Marjaneh Bakhtiari

2010-09-02T14:30:00.002+02:00

Handlingen kretsar kring en invandrarfamilj från Iran samt de människor som finns i deras närhet.
Här skildras omväxlande dråpligt och tragiskt de missförstånd, krockar, fördomar, förväntningar eller total oförmåga att mötas som uppstår i mötet mellan människor med olika bakgrund.

Det är svårt att skkriva om den här boken utan att själv falla i någon av de oerhört många fällor som författaren ideligen visar på i sin bok
Så jag skriver inte mer än så.
Bara att om du är intresserad av deta med multikulti, läs denna underbara bok!

En helt grym uppläsning görs av Sanna Persson. Jag är bara hur imponerad som helst.

Skrivutmaning 2010:240 - Om att hålla ihop

2010-09-01T08:48:00.004+02:00

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om att hålla ihop."

Alltid håller de ihop. I vått och i torrt.
Det gör henne galen!
I början försökte hon vara glad för deras skull men nu... Nej, hon vill bara kräkas.

De kan aldrig någonsin vara ifrån varandra. De gör aldrig någonting var för sig.
Det är hopplöst att umgås med dom eftersom de klänger på varandra som iglar.
Hon hade trott att det skulle förändras när de hade varit ihop ett tag men inte. Efter tre och ett halvt år är de fortfarande lika oskiljaktiga.

Fint kanske man kan tycka men det blir outhärdligt att försöka hålla någon form av konversation med två personer som inte ser någon annan än varandra i ögonen och som hela tiden pussas och nojsar.

Och skulle man ändå lyckas få igång något slags samtal är det alltid lika förutsägbart.
De tycker alltid, alltid samma sak. Och skulle det hetta till någon gång håller de alltid varandra om ryggen.

Personlighetslösa är vad de har blivit. Båda två.
Hon hatar att se hur de som från början var så självständiga, reflekterande och utåtriktade nu inte kan stå på benen utan den andre.

Hur i hela friden har det kunnat bli så? Hur kan man låta sig bli så beroende av någon annan?
Det är dom mot världen. En värld som de för allt de är värda försöker hålla ifrån sig. Vare sig hon eller någon annan blir längre insläppt i deras liv. Inte på riktigt. Varför? Hon förstår det inte.

Och tänkt... Tänk, tänk, tänk om något skulle hända. Om någon av dom skulle bryta sig lös. Eller om någon av dom, Gud förbjude, dog...
Vad har de kvar då?

Det finns alltid en anledning att köpa böcker...

2010-08-31T09:23:00.002+02:00

Ja, som ni ju alla vet så finns det alltid en god anledning till ett bokinköp.
Bortsett från att det faktiskt var ett bra tag sedan jag köpte några böcker (tror jag) så har det under en period varit dubbla medmera-poäng på Bokus. Jag tycker nog att det skälet väger tungt mot att jag numera är arbetslös och borde hålla lite hårt i mina slantar...
Tillsammans med att vi ändå behöver en svampbok och att det ju är lite onödigt att bara beställa en enda bok så bleknar det där arbetslöshetsargumentet helt bort.

Faktiskt så beställde jag ändå bara två ljudböcker (men villhalistan ökades på rejält när jag satt där och botaniserade).

Det blev Jag vägrar dö nyfiken av Babben Larsson. Den är jag i alla fall väldigt nyfiken på.
Och så gjorde jag ett sånt där lyckofynd ni vet. Jag hittade Varghunden av Jack London.
Den boken läste jag nån gång för lääääänge sen och bara älskade. Och jag är ganska övertygad om att jag kommer älska den nu också. Böcker där djur innehar huvudrollen är för mig oemotståndliga. London är dessutom en helt grym författare när det gäller denna genre.

Så blev det ju då Svampboken : våra svenska svampar i färg av Magnus Neuendorf.
En sån där liten smidig fickhandbok.
Det är förstås uteslutande Jonatan som kommer läsa den men jag får ju också en del av kakan när han plockar de smaskiga svamparna åt mig.

Jag beställde också två överraskningspocketar til älsklingen.
Eftersom han inte särskilt ofta kikar in här så tror jag det är ganska riskfritt att avslöja vilka.
Det blev Guldkompassen och Boktjuven.
Hoppas han kommer gilla dom!
Det tror jag.

Brunstkalendern av Emma Hamberg

2010-08-28T10:35:00.003+02:00

Tre systrar.
Den yngsta, Lena, har fyra barn, en hund, katter, kaniner och en ständigt frånvarande Make.
Mellansyster Åsa, en intelligent datanörd vilket har gjort henne ofattbart rik. Hon lever tillsammans med sin man i en fin, stor och ekande tom lägenhet. Denna lägenhet som de tänkt fylla med barn som vägrar komma.
Och så den äldsta, Marie. Hon arbetar häcken av sig på en rockbar, har tre älskare och lever i sin lilla etta tillsammans med sin hund och sina plastbröst som hon gav sig själv i fyrtioårspresent.
Systrarnas föräldrar är bönder och lever för sin gård och sin familj.

Ja, det här är vad det låter. En bok som bjuder på realtionstrassel, livskriser, sorg och kärlek, allt tillspetsat framställt med lite humor på toppen.
Inget fantastiskt men helt ok. Avslappnande och underhållande läsning.
Jag som bonnunge gillar förstås också just detaljerna kring bondelivet och djuren.
Dock blir jag alldeles trött och matt på karaktärernas ofta framträdande oförmåga att kommunisera med varandra. Fast det blir jag i och för sig i verkligheten också. Inte minst när det gäller mig själv. Så det är väl just det. Jag får nog av det i verkligheten.

Uppläsaren Anja Lundqvist passar mycket bra för den här sortens bok.

Det mörka tornet av Stephen King

2010-08-24T20:16:00.002+02:00

Sjunde och sista delen i serien om "Det mörka tornet".

Jaha, så har jag nu följt Roland till slutet.
Resan har varit väldigt lång. Ibland rätt seg och tråkig men oftast mycket spännande och fantastisk.
Och seriens sista bok blev ingen besvikelse. Den var spännande rakt igenom, ett gäng härliga nya karaktärer infogades i berättelsen och King fick faktiskt ihop det riktigt bra på slutet.
Jag är mycket nöjd "och säger man tackar"!

(Finns skitdumt nog inte som ljudbok...)

Nu ska det nog bli lite fart på bloggen

2010-08-18T11:37:00.002+02:00

Det har inte blivit allt för tätt mellan blogginläggen på sistone. Jobb, graviditet, hemmafix och en allt för kort semester har tagit den mesta energin.
Men nu är jag arbetslös fram till förlossningen (ca två månader) och har massor med tid att både läsa och blogga.
Det ska bli härligt!

Älskade krig av Johanne Hildebrandt

2010-08-17T18:49:00.002+02:00

Sara är en egocentrerad programledare vars kariär raseras när hon avslöjas som älskarinna till en minister.
Hon får erbjudandet att åka till Irak för att söka upp den man som var hennes första kärlek men som hon nu bittert hatat under 16 år. För denna resa får hon tillräckligt med pengar för att kunna betala sina eftersatta räkningar och bo kvar i sin fina östermalmlägenhet. Den ger henne också möjlighet att återupprätta sitt rykte som journalist.

Magnus, som är den man Sara söker, är amrikansk soldat i Irak. Ett livsvägval han gjort för att få bli en amrikansk medborgare och för att göra något av sitt eländiga liv.

Så är det Jasmin som arbetar som arabisk tolk för USA. Ett på flera sätt riskfyllt arbete men hon gör det för att kunna försörja sin familj.

Det här var inget vidare faktiskt. Jag hade ganska höga förväntningar på Älskade krig eftersom jag är mycket förtjust i Johanne Hildebrandt som författare. Men jag blev besviken. Jag tycker vare sig språket eller historien är särskilt bra. Jag irriterar mig verkligen på karaktärerna och jag tycker vare sig deras beteende eller dialogerna känns särskilt trovärdiga.
Men boken ska visst baseras på verkliga händelser, och vad vet jag om krig eller den svenska kändisvärlden...

jag är helelr inte alls särskilt förtjust i Sara Linds uppläsning. Jag vet inte riktigt vad som är felet men det kan vara den lite för hårda klangen i hennes röst.

Flugornas herre av William Golding

2010-08-16T18:29:00.003+02:00

Något jag förutsate mig det här bokåret var att unna mig själv omläsningar. Det har gått sådär... Eller nästan inte alls faktiskt.
Men så fick jag Flugornas herre i födelsedagspresent. En bok som jag verkligen önskat mig och en efterlängtad omläsning.

Flugornas herre handlar om ett gäng pojkar som blir strandsatta på en öde stillahavsö. Det flygplan som ska evakuera dom från något krig måste nödlanda och inga vuxna överlever.
Pojkarna är i åldrarna fem-sex till tolv-tretton år. De är helt utlämnade åt sig själva och åt det de har lärt sig genom filmer, böcker och genom att studera de vuxna.

Först är allt en härlig, spännande frihet och barnen lyckas få till någon form av samhällsstruktur. Men i takt med att leken blir allvar uppstår splittring och förvirring. Det mörka som skrämmer om natten börjar även fördunkla de solheta dagarna.
Ön utan vuxna blir en egen värld där barnen slutar vara barn för varandra och där vuxenvärlden och förnuftet bleknar bort allt mer.

Det är över tio år sedan jag läste den här boken för första gången och det var då en fantastisk upplevelse.
Jag var mycket förväntansfull inför omläsningen men det blev inte alls som jag tänkt mig. Vad jag nu tänkt mig...

Inte så att jag blev besviken på boken på något sätt. Absolut inte. Den är fortfarande fenomenal och oerhört starkt berörande. Problemet var att redan från de första raderna började jag känna obehag inför det jag visste skulle komma.
Jag mådde dåligt genom hela berättelsen och stod nästan inte ut med att läsa slutet.
Ganska märkligt faktiskt.
Jag blir ju lätt gripen när jag läser starka berättelser men ofta är det jud et jag vill.
Det här var nästan bara hemskt.

Men det är som sagt en superbra bok och förmodligen blir det en omläsning till. Och förmodligen kommer jag kunna njuta mer då jag är beredd på vad som väntar.

Sven Wollters uppläsning är bara oslagbart bra!

Jag skulle behöva er hjälp

2010-07-29T07:27:00.002+02:00

Det är så här att Ann Ljungberg som driver
SkrivPuff
ska ge ut en
SkrivPuffkalender.

Hon uppmanar oss skrivpuffare att skicka henne några av de texter vi skrivit utifrån hennes skrivutmaningar.

Jag vill givetvis vara med!
Det jag skulle vilja ha hjälp med är att välja texter.
Jag har funderat ut ett par stycken som jag känner mig tillräckligt nöjd med för att skicka in men jag skulle vilja höra vad ni tycker.
Har ni någon favorit bland mina texter?
Berätta gärna det för mig i så fall.

Om ni behöver påminna er om vad jag skrivit så klicka bara på etiketten "Skrivövning" så dyker mina alster upp.

Skrivutmaning 2010:208

2010-07-28T10:26:00.003+02:00

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om att belamra. "

Med bävan stod hon utanför sin egen ytterdörr, rädd för att kliva in. Vad hade hänt i hennes lägenhet sedan hon lämnade den imorse?
Hon blundade några sekunder, drog några djupa andetag och klev in.

- Hej älskling!
Han kom emot henne med strålande ansikte.
- Hej...
Hon såg sig omkring. Nej, i hallen hade inget tillkommit. Kanske skulle han nöja sig med de fyra jackor och fem par skor han redan belamrat hängare och skohylla med.
- Nämen, får man ingen kram och puss eller?
Han såg sårad ut.
- Jo, det klart.
Hon gick in i hans famn och försökte samtidigt kika över axeln på honom för att få en överblick över köket.
Här ifrån såg hon inget annat än de yviga gröna krukväxterna som han ställt dit för några dar sen.

De där krukväxterna fanns numera överallt i hemmet.
- Så här ödsligt kan du ju inte ha det. Här behövs liv! - hade han utropat och innan hon visste ordet av hade han täckt varje möjlig yta med gröna blad.

Hon hatade krukväxter. De skräpade ner, de tog plats, de skulle skötas och mans åg knappt ut genom fönstren längre.
Han hade bara skrattat åt hennes lama protester.
- Det är ju fint! Och så kommer det bli mycket bättre luft här inne. Inte så torrt och syrefattigt. Du behöver inte bry dig om dom. Jag ska vattna och fixa och greja ska du se.

När omfamningen var avklarad gick hon ut i köket.
Nej, hans kaffebryggare, juicepress, äggkokare och bakmaskin hade inte fått sällskap av någon ny medlem av familjen Livsnödvändiga hushållsapparater.
Hon hade försökt få honom att lämna tillbaka alla prylarna till affären och sagt att hon absolut inte behövde dom. Men han hade svarat att om han skulle sova hos henne behövde han dom. Visst, han kunde lämna tillbaks sakerna men då fick de sova enbart hos honom i fortsättningen.

En titt in i vardagsrummet och hon började känna sig hoppfull. Högarna med tidgningar, böcker, cd-skivor och filmer såg ut som de gjorde när hon gick till jobbet. Ingenting nytt här.

Det minimala badrummet struntade hon i. Det var redans å proppfullt av alla hans rak- rengörings- hår- och hudvårdsprodukter att han omöjligt hade kunnat klämma in mer.

Så sovrummet. Hon drog en lättnadens suck.
Inte heller här hade något tillförts. Snarare tagits bort...
Vart hade hans enorma klädhögar tagit vägen? Hon började få onda aningar.

- Visst är det fint? Jag har grejat lite här idag.
Han hade följt efter henne under inspektionsrundan.
- Ja, jag ser det... Vart är dina kläder?
- Här!
Han öppnade lyckligt garderobsdörrarna.
Hon stirrade.
- Men...
Hennes hänggarderob hade varit helt fylld av hennes klänningar, skjortor, blusar och kjolar. Hur hade han kunnat få in sina kläder där?
- Hur?
- Ja men, du hade ju så mycket plats i de andra garderoberna så jag plockade ner det jag tyckte inte behövde hänga. Du hade ju massor av saker där som lika gärna kunde vikas ihop och läggas i hyllorna.
- Men, du kan inte...
- Och så flyttade jag om lite här så att jag kunde lägga in kläder i hyllorna också.

Ja, han hade stuvat om och gjort det precis hur som helst. Trosor, bh_ar, strumpbyxor och strumpor låg huller om buller. Nattlinnen, toppapr och tunikor hade han klumpigt pressat in på samma hylla så att om hon ville ta ut ett plagg skulle hon få med sig alltihop.
Likadant med byxor och tröjor.
Lakan, vadlakan och handukar var intryckta i en enda röra.
Hon som hade haft sån ordning i sina garderober. Hon kände sig nästan gråtfärdig.

- Alltså, du kan inte göra så här.
- Vadå, det är ju skitbra! Nu har jag kläder både här och hemma så jag inte behöver släpa omkring på en stor väska hela tiden.
Hon sjönk ned på sängen och lutade huvudet i händerna.

Hon ville inte mer. Hon hade nog aldrig velat mer. men det gick så fort. Han bara dök upp i hennes liv och tog det i besittning. Det var omöjligt att motstå hans intensivitet och entusiasm. Hans känslor var så översvallande att de liksom smittade av sig och så hann hon aldrig känna efter vad hon egentligen själv kände elelr ville.

- Elias, vi har bara varit tillsammans i tre veckor och du flyttar i princip in här.
han satte sig bredvid henne med et skratt.
- Nämen, vad är det? Jag flyttar inte in. Jag gör bara vår samvaro lite smidigare och mer praktisk.
Hon såg upp.
- För dig kanske... Inte för mig. Jag vill inte ha alla dina saker här. Jag tror faktiskt inte ens att jag vill ha dig här när jag tänker efter...

Det blev tyst. Länge.
Så till slut:
- Va, vadå, inte vill ha mig här...?
Det var första gången han inte kunde avvisa henne med sina argument.
Krukväxter, hushållsapparater, tidningar och kläder kunde han argumentera för men inte för sig själv.
- Det har gått för fort och jag är nog faktiskt inte särskilt kär i dig.
Han stirrade.
- Så, om du bara kan ta med dig alla dina grejer och gå här ifrån så skulle jag bli väldigt glad.

Utan et ord började han packa och bära ut alla sakerna i bilen.
Hur hade hon kunnat låta det gå så här långt? Hur kunde hon såra honom så här?. Hur kunde hon bli så hård och känslokall när hon haft så svårt att säga ifrån tidigare?
Svaret var ganska enkelt. För att hon hade velat att det skulle funka. Hon hade velat det så gärna. Han var så bra på alla sätt och hon hade så länge längtat efter någon att älska och bli älskad av. Så hon hade försökt. Hon hade intalat sig att det här kändes toppenbra och att det nog bara skulle kännas bättre och bättre. Han hade aldrig frågat hur hon ville ha det och hon hade surfat på hans starka övertygelse.
Men det hade inte fungerat och nu hade hon gjort honom illa.
Hon skämdes. Ännu mer när hon såg hur hans tårar började rinna när han bar ut det sista.

Senare på kvällen satt hon ihopkrupen under en filt i soffan med en tekopp och såg på tv.
Hon hade återställt allt till det normala och hon njöt av att få ha sitt hem ifred. Lättnaden var nästan obeskrivlig och hon lovade sig själv att aldrig , aldrig mer göra något sånt här. Hon skulle aldrig mer ge sig huvudstupa in i något som inte kändes helt rätt.
Hon log lyckligt mot mörkret utanför sina tomma, krukväxtbefriade fönster.

Oväntat besök på Star Street av Marian Keyes

2010-07-27T12:11:00.002+02:00

Vad är det för fel på det djupt förälskade paret på första våningen?
Vad har gamla damen med hunden på andra våningen med någonting att göra?
Varför är taxichaffisen som är inneboende hos polackerna på tredje våningen så arg? Och varför vägrar hon att städa?
Hur länge ska egentligen kvinnan högst up stå ut med sin storslagna arbetsnarkoman till pojkvän?
Och vad är det för väsen som rör sig mellan de olika lägenheterna och presenterar oss för dessa mysterium?

Inte den bästa boken jag läst av Marian Keyes.
Hennes huvudkaraktärer är intressanta och spännande men det blir alldeles för många sidokaraktärer som ploppar upp hela tiden. Det blir lite tröttsamt även om det blir bättre framåt mitten av boken.

Inte den bästa som sagt men Keyes är alltid Keyes och hennes böcker fungerar alltid för mig.
Jag slukar dom som om de vore blåbärssoppa med vaniljglass - ljuvligt gott och en rejäl energikick.
Nu är jag beredd at ta itu med lite mer krävande litteratur igen. Elelr vad det nu är som står på tur på läslistan...

Av någon obegriplig anledning har Rachel Mohlin lämnat ifrån sig eller fråntagits uppläsningen av Oväntat besök på Star Street. Det känner jag mig rätt besviken över.
Anja Lundqvist gör ett tappert försök men kan, i mina öron, inte alls mäta sig med Mohlin.

Boktjuven av Markus Zusak

2010-07-23T08:37:00.003+02:00

Äntligen är jag ikapp er andra på
Jordenrutresan!
Här om dagen läste jag ut Boktjuven av Markus Zusak.

Majs resmål var Oceanien men den australieniske Zusak tar oss med till en helt annan plats här på jorden - andra världskrigets tyskland.
Där får vi möta flickan Liesel och det är döden själv som ger oss historien.

Döden hamnar flera gånger i Liesels närhet och när hon tappar den lilla bok där hon skrivit ner sin historia kan döden inte låta bli att plocka upp den.
Fängslad av hennes berättelse måste döden bara få ge den vidare till oss läsare.

Det här är andra gången på kort tid som jag befinner mig på tyska gator och i tyska hem mitt i andra världskriget.
Till skillnad från
Molnfri bombnatt
får vi här möta de små, rädda tyska hjältarna. De som inte helt bara kudne stå och se på. De som riskerade sina egna liv genom små skräckslagna insatser. Som på sitt eget vis gjorde uppror.

En oerhört stark och gripande berättelse som fick mina tårar att forsa och som fortfarande lever vidare i min kropp.

Boktjuven finns inte som ljudbok vilket för mig är helt obegripligt.

Okrossbar av Martin Jonols

2010-07-13T10:49:00.002+02:00

Jonatan är en kille, uppväxt i förorten och har ett förvirrat huvud och ett förvirrat liv. Samtidigt som han stoppar i sig både det ena och det andra försöker han behålla kontrollen över de astekiska gudarna som rumsterar i hans hjärna.

En snurrig berättelse både mörk, tragisk coh dråplig på samma gång. Trasighet, längtan, trots, utnytjande, droger och psykisk sjukdom skildras med någon sorts sidensvart humor.

Ja, jag gillar den här lilla boken. Jag läste ut den på ett dygn. Den liksom bara flödade in i mig utan något större motstånd.
Jag vet inte riktigt vad författaren egentligen vill med den här boken. Kanske bara berätta helt enkelt. Berätta om människors verklighet med hjälp av lite balndade kryddor.
Och jag gillar slutet... Tack Martin Jonols för slutet!

En jättebra författaruppläsning!

Molnfri bombnatt av Vibeke Olsson

2010-07-12T13:05:00.002+02:00

Hedwig växer upp i Mainz. Hennes föräldrar är kommunister , framför alt hennes far. När Hedwig är elva år tar Hitler makten och hennes pappa blir fängslad och förd till arbetsläger.
Där och då tvingas Hedwig bli vuxen
Flera år senare träffar hon en ss-soldat som hon förälskar sig i. Så småning om går hon också med i nazistpartiet men hamnar till slut själv i koncentrationsläger.

I Molnfri bombnatt får vi följa andra världskriget inte ur ett judiskt utan ur ett tyskt perspektiv.
En beskrivning av hur en vanlig tysk ung kvinna dras med i den, till en början, övertygande politiken.
Vi får veta vad som händer med den vanliga tyska mannen som först tror på sitt land och sin ledare men sedan allt mer plågas av mardrömmar om blod och hjärnsubstans.
Och vi får veta hur Tyskland ser ut efter kriget. Då när hela världen jublar över freden samtidigt som tyska kvinnor våldtas av ockupanterna och det tyska folket svälter i städer bombade tilll ruiner.
Vi får också uppleva det fördömande hat och förrakt som alla tyskar utsätts för av andra folk.

Jag tycker om den här boken just för att det är en nyanserad skildring av andra världskriget där inget är självklart svart eller vitt. Där sådant som oftast annars inte nämns berörs och läggs i dagern.

Det jag inte är så förtjust i med Molnfri bombnatt är den hoppande kronologin. Vi kastas hit och dit i tiden mellan 1933 och 1994 och hela tiden antyds vad som kommer att hända.
Sådant har jag väldigt svårt för. Jag vill ine veta vad som händer innan det har hänt liksom.
Början blir ganska seg och långdragen innan berättelsen sätter fart och slutet blir även det lite för utdraget.
Men de här sämre sidorna av boken kompenceras gott och väl av Vibeke Olssons fantastiska sätt att skriva och av själva berättelsen.

En mycket god uppläsning av Irene Lindh.

Födelsedagsböcker

2010-07-07T11:17:00.002+02:00

I söndags fyllde jag år.
En riktigt härlig dag blev det som du kan läsa mer om
här.

Bland flera underbara presenter fanns till min stora glädje även några ljudböcker som jag verkligen ville ha.
Den hett efterlängtade Flugornas herre, Per Anders Fogelströms Vävarnas barn och så Flyga drake som jag redan läst men som jag länge velat äga.
Jippi!

Av mormor och morfar fick jag 500 kr som jag raskt bestämde mig för att spendera på Bokus.
Jag missade precis deras 15% på allt-rea men fick faktiskt ändå ihop hela fyra böcker med marginal.
En bra mix blev det också:
Det brinnande havet av Erik Eriksson - första delen i en svensk familjesaga som tar sin början under 1700-talets sista år.
Okrossbar av Martin Jonols - en sån där skilldring av Stockholms undre och övre värld som skulle kunna vara precis hur som helst. Får se vad jag tycker om den.
Prinsen och tiggargossen av Mark Twain - en klassiker som jag verkligen ser fram emot att läsa.
Tandooriälgen av Zac O'Yeah - någon sorts framtidsdeckare där Göteborg har blivit asiatiskt... Alltså, ja, nu har jag gjort det igen. Köpt en deckare fast jag inte alls gilalr deckare. Men den här verkar så intressant. Framtidsdeckare är det enda jag hittills inte provat så den ska få en chans. Jag har faktiskt lite förhoppningar att denna ska falla mig i smaken.

Så vad säger ni? Ingen dålig utdelning denna födelsedag alls.

Pocketbyte och ljudboksförsäljning

2010-07-01T11:24:00.002+02:00

Oj oj vad jag är dålig på att blogga nu för tiden.
Det går långsamt med läsningen och skrivandet går ju alltid lite upp och ner.
Men det är ju sommar. Det blir nog bättre till hösten. Då när jag blir arbetslös ett tag.
Sen blir jag mamma och då får vi se hur det går med läsning, skrivning och bloggande.

Hur som helst så tänkte jag tipsa om att
Veronica
dels har lagt upp ett litet pocketbyte dels säljer lite gamla ljudböcker på sin blogg.
Kika in där.

Jag har själv en hög ljudböcker som jag har tänkt lägga ut på tradera men det blir ju aldrig av.
Kanske skulle jag höra med er läsare här om det är någon av dom som ni vill köpa först.
Jag ska fundera på saken.

Sune och klantpappan av Anders Jacobsson och Sören Olsson

2010-06-22T13:53:00.003+02:00

Sunes pappa Rudolf är ju känd för att inte vara den mest smidiga och händiga människan i världen. I den här boken om Sune och hans familj står pappa Rudolfs klantighet i centrum. Och så förstås lite tjejer...

Klantighet är roligt och Sune och hans familj är rolig. Det är nog en av mina favoritfamiljer.
En av de absolut bästa scenerna är när Rudolf råkar prutta en riktig lökprutt rakt i huvudet på en liten farbror.
Åh, jag är så barnslig och skrattar nästan ihjäl mig!

Det är så skönt att läsa en sån här bok då och då. Det lättar upp och ger liksom lite andrum i läsandet.
Mera Sören och Anders!

Det är som vanligt Anders Jacobsson som gör uppläsningen och som vanligt gör han det underbart.

Drottningens chirurg av Agneta Pleijel

2010-06-21T13:24:00.003+02:00

Berättelsen om chirurgen och hovläkaren Herman Schützer.

Schützer är en ganska tragisk person. Han är mycket intresserad av kvinnan och hennes hemligheter. Han strävar efter vetenskaplighet och sanning men motarbetas av motsättningarna mellan chirurger och medicinare.
Han är oerhört engagerad och går helt upp i det som för tillfället intresserar honom.
Han är fåfäng när det gäller sin läkargärning och när något går honom emot dras han långt ner i djupet.
Ljuset i livet är hans yngre hustru men hennes hjärta är någon annan stans.

Som bekant är jag mycket förtjust i historiska romaner.
Denna 1700-talsskildring tycker jag verkligen om.
Så fort man börjar läsa dimper man rakt ner i Stockholm under slutet av 1700-talet och dras in i berättelsen.
Språket är flödande och vackert och romanen är kort. Detta tillsammans med den intressanta skildringen av Schützers liv och den tidens kultur uppväger att berättelsen bitvis är ganska händelselös.

En mycket bra uppläsning av Peder Falk.

Coop har verkligen sina ljusa stunder

2010-06-18T10:58:00.004+02:00

Som igår när vi hittade ett bord med ljudböcker för 100 kr styck.
Det var inte så många böcker men jag hittade en som föll mig i smaken - Älskade krig av Johanne Hildebrandt (en författare som jag verkligen gillar).
När vi skannade in den (självskanning is the shit) så upptäckte vi att det var halva reapriset. 50 kr!
En så billig ljudbok har jag nog aldrig köpt!

Lägger ifrån mig Vårens höst

2010-06-14T14:57:00.002+02:00

Började läsa Vårens höst av den kinesiske författaren Bajin.
Jag gav upp ungefär halvvägs.
En tjatig skildring, på ett tjatigt språk, av en tjatig kärleksrelation.
Synd, eftersom det fanns en del inslag som hade kkunnat vara riktigt intressanta - som t ex den kvinliga karaktären.
Men jag är säker på att det finns betydligt bätre romaner att uppleva Kina genom.

(Finns inte som ljudbok.)

Människornas jord av Pramoedya Ananta Toer

2010-06-10T11:16:00.002+02:00

Alternativ titel Människans jord

Nu har jag äntligen fått bege mig till
Jorden runtresans
aprilmål Indonesien.
Det var sannerligen ett resmål värt att vänta på!

Det är i slutet av 1800-talet. Indonesien är sedan mycket lång tid tillbaka koloniserad av Holland och och befolkningen är indelad i infödingar, indos (halvblod) och fullblodsholländare.

Minke är javanes, alltså en inföding, som går på det Holländska gymnasiet.
Han är av fin börd, mycket intelligent och ambitiös men strävar inte efter framgång och höga poster. Allt han vill är att få vara fri, både från sitt ursprungs kvävande krav och traditioner och från kollonisatörernas förtryck och förakt.

När han träffar Annelies och hennes mor förändras hans liv och hans ögon öppnas än mer.
Han mognar och tvingas bli stark i kampen för sina och Annelies rättigheter.

En fängslande berättelse, fylld av mänsklighet och verklighet, som sätter spår hos mig.
En mycket bra roman som både ger en god historisk inblick och en rik läsupplevelse.
Precis som jag vill ha det!

(Finns inte som ljudbok.)

Förädarna av David Baldacci

2010-06-06T15:41:00.002+02:00

Här om dagen tog jag mig i kragen och satte mig ett par timmar i solen och läste ut den här boken.
Äntligen!
Inte äntligen för att den direkt var dålig utan mest för att jag har hållit på med en så länge och var sugen på att sätta igång med annan läsning.

Förädarna är andra delen i serien som börjar med
Kamelklubben.
Den första boken tyckte jag riktigt mycket om. Den här var nog faktiskt inte mer än ok.
Den lyckades ine fängsla mig på samma sätt. Kanske för att historien blev lite för mycket, dels för att Kamelklubben inte alls hade lika stor del i berättelsen.
En ok bok som sagt men nu får det vara nog med Baldacci för min del.
Han har gjort sitt i mitt läsliv.

Uppläsare Magnus Roosmann gör ett gott arbete.

Motstår Babyklubben

2010-06-02T07:35:00.003+02:00

På
Gravid.se
kan man vecka för vecka följa sitt graviditetsförloppet.
Det är riktigt bra. Korta och beskrivnignar om vad som händer med påde mamman s krop och fostrets utveckling. Det är nästan det enda jag läser när det gäller graviditet.
Jag begraver mig alltså inte i information om hur man ska eller inte ska bete sig med sig själv och bäbisen och vilken barnvagn man ska köpa eller vilka sjukdomar som kan drabba oss båda.

Jag gillar som sagt Gravid.se. Men den sidan har förstås en hel del samarbete med diverse barnrelaterade företag.
Nu är jag i vecka 22 och efter texten om denna vecka kom lite reklam.
Bl a för Barnens bokklubbs
Babyklubb...
Man får ett erbjudande där man kan välja mellan tre startpaket där någon form av föräldrabok, en barnbok samt en rams-dvd ingår. Sedan får man hem en bok i månaden som för ovanlighetens skull inte verkar särskilt svår att avbeställa om man önskar.

Oh, det är så frestande!
Men alltså, jag kan ju för det första inte beställa något sånt här innan bäbisen ens är född. För det andra känns det ju helt knäppt att köpa massa barnböcker innan ungen ens fattar vad man säger. Det får räcka med att mamma redan har köpt en pekbok...
Så, självbehärskningen på!

Skrivutmaning 2010:151 - något oviktigt

2010-05-31T07:46:00.003+02:00

Dagens skrivövning från
SkrivPuff:

"Skriv om något oviktigt."

Fröken bad oss idag att skriva en uppsats om något oviktigt.
Det första jag kommer att tänka på är: jag, mig själv.
Jag är det mest oviktiga jag kan komma på.

Om jag skulle dö skulle ingen märka det.
I skolan har jag inga kompisar alls. Men jag är inte mobbat heller. Nej, jag är inte ens intressant nog att mobba. Så inte ens mobbarna skulle fundera på vart deras offer tagit vägen.
Fast fröken... Nej, fröken skulle inte heller märka det. Jag kan sitta och räcka upp handen en halvtimme utan att hon ser mig. Nä, fröken skulle inte märka om jag försvann.

Och mamma och pappa... De skulle inte heller märka något. Mamma skulle tro att jag var hos pappa, pappa skulle tro att jag var hos mamma. Om de ändå skulle börja undra och fråga varandra skulle de bara säga - är hon inte hos dig är hon väl hos någon kompis. De vet inte ens att jag inte har några kompisar att vara hos!

Om jag hade haft en katt, eller en hund, då kanske jag skulle bli saknad om jag dog. En hund eller katt skulle älska mig. För en hund eller en katt skulle jag inte vara oviktig. Men jag har ingen. Det går inte, säger mamma och pappa, när jag bor på två ställen.

Så, det var min uppsats om något oviktigt.
Vad händer om jag lämnar den till fröken? Hon skulle bli förvånad. Kanske skulle det bli ståhej.
Fast antagligen inte. Hon skulle nog bara läsa den, tänka att - vilken fantasifull elev - sätta ett G på den, lägga den åt sidan, glömma bort den, som den totalt oviktiga uppsats den är.

Dålig resinär

2010-05-29T13:13:00.003+02:00

Mitt resande går för dåligt... Maj är så gott som över och jag har fortfarande inte tagit mig vidare på resan
jorden runt.
Att både bo och arbeta på landet är underbart men det har också sina nackdelar - som att jag aldrig befinner mig i närheten av biblioteket...
Fast i torsdags var jag i alla fall där och lämnade tillbaka en bok som var försenad en månad samt beställde nya. Dels den resbok jag skulle ha läst förra månaden (som jag redan bestält en gång men som aldrig kom fram) dels maj månads resbok plus en annan bok.
Så i juni ska jag resa som bara den!
Då har jag dessutom två veckors semester som borde kunna gynna läsandet något.

Mitt nya jobb har kommit igång på allvar och jag är rejält trött om kvällarna. Det innebär att jag knappt hinner plugga in ljudboken i öronen förns jag somnar.
En liten förklaring till mitt minskade läsuppdaterande här.
Även skrivandet och bloggandet i allmänhet blir förstås drabbat av detta.