Igelkottens elegans, av Muriel Barbery

Renée är änka och arbetar som portvakt i en fastighet i Paris välbärgade kvarter.
Hon har inte fått mycket till utbildning men slukar allt hon kommer åt av konst, litteratur och kultur.
Hon är en intelligent och förfinad person men för att inte provocera och väcka anstöt hos de fina, rika familjerna i huset gör hon allt för att dölja vem hon är.

Paloma är en överbegåvad tolvåring. Även hon försöker dölja sin höga intelligens för att smälta in bland sina jämnåriga.
Hon vill inte veta av vuxenlivet och har stora planer för sin trettonårsdag.

Så flyttar en någon in på plan fyra i huset. Någon som är rik som alla andra men som ser som ingen annan. Någon som inte låter konventioner styra och som sammanför Renée och Paloma och förändrar deras liv.

Vilken bok!
Jag har tänkt att läsa den i många år. Ja, enda sedan den kom 2009 och det skrevs varmt om den på olika bokbloggar.
Framför allt Lyran återkommer ofta till den här boken.

Äntligen har jag läst den och jag vet knappt vad jag ska säga om den.
Den är så vacker!
Jag har skrattat och jag har gråtit och jag har i ärlighetens namn blivit helt lost i vissa filosofiska partier. Den är fenomenal! Ibland då till, för mig, obegriplighet, men det gör inget!

Kerstin Anderssons uppläsning är underbar!
Likaså språket. Jag kan liksom höra franskan genom svenskan på något sätt. Det borde väl vara ett tecken på en god översättarinsats.
Fast… Hur gör en för att ”snörpa” på näsan? En rynkar väl på näsan och snörper på munnen.
Det kanske är någon fransk grej. Vad vet jag.

Kärleksbrev

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Undermedveten”

Han var säker på att hon älskade honom. Helt säker. Hur kunde det vara på något annat sätt?
Hon måste ju se och förstå hur väl de passade för varandra. Hur de var skapta för varandra. Hörde ihop
Visst älskade hon honom. Långt där inne någonstans gjorde hon det. Hon visste bara inte om det.
Hon trodde att hon var lyckligt gift. Precis som han trodde innan han träffade henne. Men i själva verket var de båda djupt olyckliga. Han hade förstått det, hon hade det inte. Inte än.

Det var så det började. En tanke som blev till två, till tre. En känsla som började gro och som växte sig allt starkare. Tanke och känsla blev till övertygelse och han skrev det första brevet.
Ett brev fyllt av kärlek och en gnutta mörker.
Ett brev utan underskrift. Varför skulle det behövas en underskrift? Hon skulle förstå.
Hon skulle förstå och känna igen honom, sin själsfrände.

Men varje gång de träffades var allt som vanligt. Hon visade ingenting.
Middagarna avlöste varandra. Gemensamt valborgsfirande, midsommarfirande, kräftfest och storäppelkok följde på varandra som om ingenting pågick mellan dom.
I takt med årstidernas växlingar ökade hans desperation. I takt med höstmörkrets intåg mörknade hans brev allt mer.

Så en dag, när hans familj åt middag hos hennes berättade hon att hon fick så konstiga brev. Obehagliga, skrämmande brev. Stor bestörtning kring bordet och frågor om hon visste vem det kunde vara. Hon sa att hon inte hade en aning men att det måste vara en sjuk person. Alla höll med. En sjuk person måste det vara.
Det var då det vända på riktigt. Det var då som besattheten på allvar satte klorna i honom. Det var då det inte längre gick att skilja mellan kärlek och hat.

Han fortsatte skriva och fortsatte leva sitt liv. Livet som make och far, granne, klasspappa, arbetskamrat och vän. Ingen av dom anade något. Ingen.
Och så gick det på, år efter år, brev efter brev. Tills en dag.

Någon, en vän till henne, en arbetskamrat till honom på sjukhuset, fick se ett av breven. Hon hade visat det för henne som då direkt känt igen handstilen och kontaktat polisen.
Polisen som tidigare stått handfallen kunde nu raskt spåra den skyldige.
Den skyldige. Den sjuka, sjuka människan.

Nu lever han ensam, i en annan stad, i en annan del av landet. Han lät frun få huset och gjorde inga anspråk på barnen. Det spelade ingen roll. Det var ändå inte äkta och på riktigt. Det äkta hade han med henne.
Hon som han nu aldrig skulle få se igen.
Om hon bara hade släppt taget. Bara erkänt för sig själv att det var honom hon skulle vara hos.
Då hade allt varit annorlunda nu.

Bildlös blogg

Jag fattar ju att en blogg full med bilder är mer attraktiv än enutan.
Själv älskar jag ju bildlöst men jag fattar att ni som ser känner annorlunda.
Men eftersom jag inte ser behöver jag ha hjälp både med att ta själva bilden och med att lägga in den (eftersom blogger inte direkt ligger i framkant när det gäller tillgänglighet).
Så det här är helt enkelt en blogg där en bild möjligen kan dyka upp som en liten bonus någon gång ibland.

Jag tänker ändå att det nog inte är något jättebekymmer.
Jag skulle tro att större delen av er som har något intresse av min blogg är människor som tycker om text.
Kan en läsa långa oillustrerade romaner utan bilder så kan en väl läsa korta bildlösa blogginlägg. Eller hur?!

Hustrun, av Angela Susan Ann Harrison

Jodi och Todd har levt tillsammans i över tjugo år.
Deras liv tillsammans är tryggt, bekvämt och välordnat med fasta rutiner och oskrivna regler.
Jodi ägnar sitt liv åt att vara deltidsterapeut, träna, träffa vänner, men framför allt åt att pyssla om hemmet och Todd.
Todd ägnar sig åt sin firma, sina vänner och sina otrohetsaffärer.

Passionen som en gång fanns mellan Jodi och Todd har övergått i en kärlek och vänskap som i hög grad bygger på trygghet och beroende.
Jodi är fullt medveten om Todds ständiga otrohet men finner sig så länge han inte ljuger henne rakt upp i ansiktet och så länge han kommer hem till henne.
Men plötsligt träffar Todd någon som förändrar allt.
Den invanda, inrutade tillvaro Jodi och Todd har byggt upp och levt i så länge vänds upp och ned och hela livet kommer ur balans.

Egentligen skulle jag inte ha läst den här utan en annan ”Hustrun”. Men när jag sökte efter den på Storytel så fanns den inte där utan istället den här. Så det fick bli den helt enkelt.

Jag gillar den! Den är fascinerande och välskriven och jag gillar slutet.
Relationer är alltid intressant och det går nästan alltid att hitta beröringspunkter i sitt eget liv.
Det gör jag även här eftersom jag ju lever i en relation. Men det är framför allt en annan trevlig känsla som jag drabbas av.
Karaktärerna och historien är så tillspetsade att de genom större delen av boken känns väldigt avlägsna från mig själv och mitt liv. Och jag kan då gotta mig i att känna mig som en så mycket bättre person och partner än de där två. Det är härligt!

Det är en sådan där bok som det inte händer så väldigt mycket i egentligen. Det är Jodi och Todds liv och relation som står i centrum. Ändå blir jag aldrig uttråkad och jag får aldrig lust att lägga ner boken.
Det är inte direkt en bok som stannar kvar hos mig men absolut inget jag vill ha oläst. Den var bra! En stark trea skulle jag nog säga. Av fem då alltså.
Alexandra Rapaports uppläsning gör verkligen boken rättvisa.
Rätt person på rätt bok så att säga.

Skrivövning - smärta bortom förstånd

Dagens skrivövning från SkrivPuff

”Mörk sjö av smärta”

När han vaknar förstår han först inte vad det är som gör så ont.
Det tar ett par sekunder innan han minns. Och då sveper smärtan in med full kraft. Våg efter våg, efter våg.

Minnesbilderna blixtrar förbi.
Vattnet, det kalla, grå novembervattnet.
Den röda mössan som flyter på ytan. Och kroppen. Den lilla kroppen som bara ligger där i vattnet.
Det är ju inte ens djupt där vid stranden. Men ett litet barn som mister fotfästet och hamnar under vattnet slutar att fungera. Inget sprattlande, inget försök att nå botten, bara stillhet.
Det vet han. Det har han själv sett. Då var det lillebror som låg där och flöt. Fast då fanns pappa där. En pappa som lyfte upp sitt varma, levande barn innan döden ens fått upp vittringen. Lyfte upp sitt barn, upp till livet, upp i famnen.

Ambulansen, ambulanspersonalen, kampen att försöka återuppleva den lilla, kalla kroppen.
Sjukhusväggar, sjukhusgolv, sjukhustak, dörrar, springande fötter och vita rockar.
Läkarens mun som rör sig utan att några ord når hans öron. Han hör inte eftersom han redan förstått, sett det i läkarens blick.

Smärtan är outhärdlig.
Aldrig mer. Aldrig mer ska han få hålla sitt barn tätt intill.
Aldrig mer höra små, snusande andetag bredvid sig i sängen.
Aldrig mer skratt. Aldrig mer gråt.
Aldrig mer små vantar som ska träs på krångliga små fingrar.
Ingen mer utspilld mjölk. Inga små händer i hans hår.
Inget mer ”jag älskar dig pappa”.
För han fanns inte där.
Ingen pappa fanns där och lyfte upp. Inte förens det var för sent.
Alldeles för sent.

Något att tala om

Dagens skrivövning från SkrivPuff

"Tala om"

Det är så mycket som jag skulle vilja tala om för dig.
Allt det som du inte lät mig säga.
Och en massa andra saker, skulle jag vilja tala om.

Så mycket som jag vill tala om, som vi borde tala om.
Eller, som jag ville tala om, som jag ville att vi skulle tala om.
Som vi borde ha talat om, då.

Nu vill jag inte längre tänka på det.
Vill inte längre snärja in mig i tankesamtal. Inte skriva oändliga brev inuti mitt huvud.
Jag har talat om det.
Nu räcker det.
Till den dag kommer, då du är beredd att tala, om, det.

Gustav III checkar in - alltså näej..

Visste ni att Gustav III aldrig blev mördad?
Det var inte han som befann sig på maskerad utan hans ersättare Filip. Kungen själv låg neddrogad och sovande i sin rådgivares lägenhet.
Så blir även rådgivaren mördad och eftersom ingen annan känner till den sovande kungen blir han bortglömd.
Drygt tvåhundra år senare vaknar han förvirrad i lägenheten som nu tillhör Nils
Nils blir övertygad om kungens äkthet och tar sig an honom.

Det här är alltså en av serierna ur Storytel Original som jag entusiastiskt skrev om här om dagen. Den är skriven av Christian Holmqvist.
Nu har jag lyssnat på ca tre och ett halvt avsnitt och känner att det räcker.
Nu gör inte Storytel anspråk på att dessa serier ska vara några litterära mästerverk. De ska mer vara som spännande och underhållande följetongar som en bara vill ha mer av.
Det lyckas de inte med. I alla fall passar det inte mig.

Grejen med just den här serien ska nog vara humor. Och visst är den lite smårolig. Men inte så rolig att jag vill ägna trettiofem timmar åt den eller vad det kan vara. Inte heller särskilt spännande. Och rätt tjatig eftersom Nils hela tiden måste förklara väldigt grundläggande saker om vår nutid för konungen.
När kungen ”frågar” utan att faktiskt ställa någon fråga, och någon vill bli av med ”känslan som är etsad på hornhinnan” ger jag upp.
Hallå korrekturläsaren! Vad har du pysslat med?! Inte läst korrektur i alla fall.

Men om du gillar lättläst, småroligt och inte har problem med språkliga missar tycker jag ändå att du ska ge det här en chans.
För platt för mig kan mycket väl vara lättsam sommarläsning för dig!

Jag ska ändå pröva någon av de andra serierna innan jag avfärdar Storytel Original helt och hållet. Nu när jag ändå har abonnemang på Storytel.
Men innan dess ska jag läsa helt andra saker en stund.

Just ja! Jag måste ändå säga att uppläsare Fredrik Berling gör ett bra jobb!

Har avslutat Suzanne Collins krönika om Underjord

Gregor bor med sin mamma, sina två yngre systrar och sin farmor i en liten lägenhet i New York. Familjen kämpar för att få livet att gå ihop och för att bemästra sorgen över fadern som spårlöst försvunnit.

Äventyret börjar när Gregor och hans lillasyster Boots dras in i ett hål i väggen i deras tvättstuga. De faller och faller och hamnar till slut i Underjord. Här möter de råttor, kackerlackor och fladdermöss i jätteformat.
Här möter de människor som lärt sig att överleva i en värld av mörker.

I Underjord pågår ett ständigt krig mellan människor och råttor och Gregor dras in i detta krig.
Han är nämligen svaret på profetian om ”krigaren”.
Gregors värld vänds upp och ned och hans liv blir aldrig som det varit.

Jag älskade Collins Hungerspelen och de två efterföljande böckerna så jag blev glad när jag hittade de här.
Självklart når den här krönikan inte alls upp till samma höjder.
Den är dessutom tänkt för lite yngre läsare än Hungerspelen vilket nog också bidrar till att inte fånga mig på samma sätt.
Men den är bra! Historien håller hela vägen, den är spännande och jag blir bitvis riktigt berörd. Jag hade fullkomligt älskat de här böckerna om jag fått läsa dom som liten.

Något jag verkligen uppskattar med Collins är att hon inte skyggar för det svåra, mörka och obekväma. Hon är skoningslös mot både sina läsare och sina karaktärer och det beundrar jag henne för. Livet är långt ifrån alltid ljust och varmt. Det får allt för många barn uppleva i verkligheten. Att som barn få möta sorg och mörker i litteraturen utvecklar empatin. Det är jag övertygad om. Och barn som upplevt sådant själva kan här identifiera sig med Gregor, hans familj och hans vänner.

Jag avslutade den sista boken i serien här om dagen. Den lämnar mig med en känsla av tillfredställelse och undran. En bra känsla!
Jag tror att jag läser barn- och ungdomsböcker som andra läser deckare – för att få en spännande, underhållande och lagom berörande läsupplevelse som inte lämnar allt för stor tomhet eller allt för starka känslor efter sig.

Käre ledare : min flykt från Nordkorea - Jang Jin-Sung

Jang Jin-sung är högt priviligierad och lever ett gott liv. Liksom alla andra i Nordkorea lever han det livet inte för någon annan än sin ”käre ledare”. Han utmärker sig som poet och får en högt uppsatt tjänst.
Förutom uppdraget att skriva hyllningspoem till ledaren så ska han också skriva en viss sorts texter. Det är texter som påskiner att Sydkorea också är för ledaren och Nordkorea. Dessa texter riktas både till Nord- och Sydkorea.

Så en dag åker Jang tillbaka till sin hemby. Han gör det med stor förväntan men möts där enbart av elände, svält och fattigdom. Han får även bevittna en avrättning där arkebusering sker med 90 skott i hjärtat.
Jang börjar tvivla på den käre ledaren och på landet Nordkorea.
I sitt arbete har han tillgång till en stor mängd förbjudna, sydkoreanska tidskrifter och böcker. Detta för att han ska kunna skriva trovärdiga texter. Han börjar nu läsa dessa med nya ögon och börjar även läsa det som strukits över med svart.
Han samtalar mycket om detta med en vän och lånar ut en av de förbjudna böckerna till honom. Vännen somnar på tunnelbanan och glömmer sin väska där boken ligger.
Brottet att föra ut förbjudna böcker är givetvis, som allt annat, arkebusering. Det innebär även en oerhört stor fara för den skyldiges familj.
De två vännerna har inget annat val än att fly landet.

I den här boken får vi verkligen möta Nordkorea med dess kulisser, extrema ledarkult, galenskap och indoktrinerade folk.
Vi får uppleva klyftan och skillnaderna mellan de privilegierade och de ”vanliga” människorna.
Vi får även uppleva hur dessa skillnader inte spelar någon roll för den som hamnat i onåd.

Vi får också följa Jangs väg till frihet. Han som inte flyr p.g.a svält utan av politiska skäl.
Som politisk flykting har han helt kart vissa fördelar. Han kan föra sig och uttrycka sig och är en viktig informationskälla för Sydkorea.
Men det finns också nackdelar. För det första så är han högprio för den kinesiska och nordkoreanska myndigheten. Med all kunskap han bär på är han mycket farlig. Han efterlyses för mord i Kina och har svårt att gå omärkt förbi.
För det andra är han, som priviligierad, inte rustad för hårda förhållanden. Han är inte van att frysa och hungra och hänfaller lätt till självömkan.
Ändå är han stark och det är oerhört spännande att följa hans flykt och ta del av hans berättelse.

Något jag slås av, som inte har med själva berättelsen att göra, är skillnaden mellan den asiatiske och västerländske mannen. Asiaten har väldigt nära till tårar. Det verkar inte alls anses som omanligt att gråta. Snarare som något helt naturligt.
Det verkar heller inte vara särskilt tabubelagt med kroppskontakt mellan asiatiska män. Att omfamna och hålla i handen verkar vara lika naturligt som att låta tårarna falla.
Detta är ju då slutsatser som jag dragit utifrån denna bok. Jag hävdar inte att så här är fallet i hela vida Asien. Bara en intressant och trevlig iakttagelse.
Hur som helst. Det här var just vad jag var ute efter. En bok om Nordkorea skriven av en nordkorean.
Den är relativt lättläst och det är inte särskilt svårt att hänga med i de politiska svängarna.
Här framöver ska jag komplettera denna nordkoreaupplevelse med boken ”Inget att avundas”.

Smart Storytel! Jag kommer som ett skott!

Jag gillar verkligen Storytel! Många bra uppläsare, stort utbud och en tillgängligmässigt riktigt bra app!
Men, eftersom jag är synskadad och därmed har tillgång till ett näst intill oändligt antal böcker, alldeles gratis, via Legimus Har jag haft lite svårt att motivera en månadskostnad på 169 kr.
Det har jag inte längre!

Det här är så spännande!
De har nu alltså producerat eget material. Serier i följetongsmodell skrivna enbart för ljud. De finns alltså ingen annanstans än på Storytel.
Det kan bli hur bra eller hur dåligt som helst!
Jag är full av nyfikenhet och förväntan och ett presentkort i födelsedagspresent skulle inte sitta fel!

Här kan du läsa om vad de själva skriver om konceptet.
Det är ju ett otroligt smart drag nu när andra, liknande ljudbokstjänster poppar upp lite här och var.
Så det lär inte bara vara oss synskadade som de lyckas fånga i och med detta.

Tematrio - sommarläsplaner

Jag tar och hoppar på Lyrans sista tematrio inför sommaren. ”Berätta om tre texter, genrer, böcker, författare du planerar att läsa i sommar!”

1. Jag har en bekant som arbetar som översättare. Det tycker jag är coolt! I sommar ska jag läsa någon av de böcker han översatt. Troligtvis Barfotaadvokaten av Chen Guangche.

2. Det blir mer Asien! Närmare bestämt Nordkorea.
Just nu läser jag Käre ledare : min flykt från Nordkorea – av Jang Jin-Sung. Här står landets politik mycket i centrum.
Jag har för avsikt att komplettera detta genom att läsa Inget att avundas : vardagsliv i Nordkorea – av Barbara Demick. En bok där en får inblick i ”vanliga” människors liv.

3. Jag måste bara prova någon eller några av Storytels egna serier.
Alltså, serier som en bara får tillgång till via Storytel. Men detta ska nog få sig ett eget blogginlägg tror jag.

Normbrytande prinsessor och svenska grodor

Tack vare tips och lyssnarrabatt från podcasten Mellan raderna Som jag skrev om här om sistens så fick jag hem ett roligt bokpaket från Shildts & Söderström.

Dels var det två ex av boken ”Tack för ditt förstånd! – svenska grodor i Finland”.
En festlig bok som ger prov på hur tokigt det kan bli i ett tvåspråkigt land.
En överraskade jag maken med, en ska jag ge till min mormor som kommer läsa och fnissa och sen berätta för mig. Hon kan behöva något roligt att muntra upp sig med i cellgiftsdimmorna.

Sedan så blev det prinsessor! Men inte vilka prinsessor som helst.
Dels köpte jag Sagan om prinsessan Bulleribång, av Lena Frölander-Ulf (text & bild) och Hannele Mikaela Taivassalo (text).
I denna saga är det prinsessan som räddar prinsen och inte tvärt om.
Den ska jag ge till en av tvillingarna i fyraårspresent.

Den andra prinsessboken hade jag tänkt spara till femåringens sexårsdag i oktober men jag kunde naturligtvis inte vänta utan gav henne den samma dag den anlände.
Det handlar om Prinsessmålarboken av Sanna Mander.
En målarbok full av prinsessor! Prinsessor som, precis som Bulleribång, inte alltid gör eller ser ut riktigt som det kanske förväntas av dem.
Här finns rymdprinsessor, riddarprinsessor, tatuerade prinsessor, chefsredaktörsprinsessor och många fler.

Jag har fått lov av dottern att visa en av hennes verk här på bloggen.
Får jag lov att presentera Superprinsessan!

Silverhästen - historien om Katriona Teresadotter, av Lena Kaaberbøl

Kat bor med sin familj på sin mors värdshus.
Värdshuset är hennes hem och hennes liv men hon är vild och rastlös och hamnar ständigt i bråk med sin styvfar.
När silverhästen och silverryttaren dyker upp på jorden väcks något i henne. En kvinna måste trots allt inte, så som traditionen kräver, äga och bruka jorden. Inte heller äga och driva ett värdshus, ett väveri eller en färgargård. Som silverryttare kan även en kvinna ge sig ut på vägarna precis som männen. Och silverhästen, vad är det för häst? Rovdjursögon och silverfärgad hårrem.
Efter ett våldsamt gräl med styvfadern som slutar med att han slår henne sönder och samman förändras Kats liv för alltid.

En lovande första del i fantasyserien om Katriona Teresadotter.
Välskriven, en bra historia och en lite annorlunda värld som jag gärna vill utforska lite till.
Det är också roligt med en nordisk författare. Det gör det enkelt att ta till sig fantasymiljön och karaktärerna när det ligger nära ens egen historiska miljö.
Jag kommer absolut att läsa även nästa del i serien.

En podcast för litteraturälskare!

Jag vill tipsa om en så jättebra podcast om böcker och läsning.
Det är Jeanette/Peppe Öhman och Karin Jihde som spelar in podden Mellan raderna – en podcast om läsning.

Det är två härliga, oerhört genusmedvetna och bokälskande kvinnor som kommer med intressanta tankar och en mängd goda boktips.
Tack vare dom har jag fått mig några läsupplevelser som jag för allt i världen inte vill vara utan. Bl.a. Avd. För grubblerier, De förklädda flickorna i Kabul samt boken jag skrev om igår – Vi är alla helt utom oss.

SÅ in och lyssna på Itunes eller t ex här!

För övrigt pratar jag lite om den här podden samt en hel del om De förklädda flickorna i Kabul i avsnitt 5 av På sängkanten. (Som ju då också finns i Itunes.)

Vi är alla helt utom oss, av Karen Joy Fowler

En levnadsglad familj. Mamma, pappa, storebror Lowell och de yngre systrarna Rosemary och Fern.
Det är Rosemarys berättelse. Och det är berättelsen om hur det är att växa upp med en syster som är hennes spegel, hennes ständiga följeslagare. En alldeles speciell syster. Och det är berättelsen om hur en hel familj, men i synnerhet en liten flicka, trasas sönder när denna sprudlande Fern plötsligt försvinner.
Det är en berättelse om kärlek och närhet, lojalitet och outsäglig sorg. En berättelse om hur människor, barn och vuxna, upplever saker på så olika sätt. Och det är en berättelse om så oerhört mycket mer.

Det är svårt att skriva om den här boken utan att spoila den. Men ni får helt enkelt tro mig när jag säger att det har varit en fantastisk läsupplevelse. Rosemarys berättelse tog tag i mitt hjärta och kramade det hårt genom hela boken tills tårarna till slut började trilla.
Annorlunda, välskriven och komponerad på ett oslagbart sätt.
Läs, läs, läs!

Skrivövning - "gamla"

Dagens skrivövning från SkrivPuff

När de var unga bredde framtiden ut sig framför dem, som ett oändligt slättlandskap. Åren löpte som en väg framför hennes fötter och försvann i horisonten. Med förväntan såg hon fram emot att vandra den vägen, över den slätten med honom vid sin sida. Och att någonstans där framme i det ovissa bli gammal tillsammans med honom.

Sedan kom barnen. Fyra i snabb följd och hon kunde längta. Längta till den dag då det bara var de två igen. Ja, till och med till den dag, kunde hon längta, då de skulle gå i pension. Då när tiden skulle bli deras egen att rå över. Då de skulle ha tid för varandra och sig själva. Då de skulle kunna äta frukost klockan tolv och napoleonbakelse till kvällsmat. Då när en dålig nattsömn kunde kompenseras med en ordentlig middagslur. Som hon kunde längta, ibland.
Nu sitter hon här och ser på sin man. Stelnad i ett evigt leende. Fångad i en evig ålder.
Hade hon bara vetat då. Hade hon bara anat vad som fanns vid den där horisonten. Då hade hon inte längtat. Då hade hon tagit vara på varje stund. Varit närvarande i varje samtal, varje smekning, varje kyss, varje gräl, varje grå vardagstimme. Då hade hon aldrig somnat på sin egen sida av sängen. Aldrig gått till jobbet utan en hej-då-puss.
Då hade hon skrivit dagbok och tagit så många fler fotografier.
Hon ser återigen på hans ansikte. På ett av de sista fotografierna som togs av honom. 64 år gammal.